Etiketter

, , ,

Flera av mina jobbarkompisar har varit sjuka i omgångar de senaste veckorna och själv har jag blivit angripen. Lite lätt angripen men nog mycket för att träningen ska blivit väldigt haltande. Jag har konsekvent tagit det säkra före det osäkra och det har nog varit väldigt klokt eftersom det har varit stressiga veckor. Det funkar helt enkelt inte att lägga på mer stress eftersom det har varit svårt nog att vila ikapp även utan träning.

Nåväl, i dag var jag ute och joggade i två timmar och det är väldigt tydligt att jag inte får något gratis utan jag är en renodlad träningsprodukt. Vilar jag, oavsett orsak, blir jag dassig på att springa. Sketbenet gnäller och jag får inget gratis. Jag vill ha saker gratis. Även om jag är väldigt stolt över det jag tränat mig till vill jag ha mer gratis. Jag läser på interwebben hur kompisar varit sjuka i ett par veckor och sen sticker ut och kör en tremilare och att det känns lätt.

Fan ta er, det säger jag nu!

Jag vill också att det känns lätt även om jag inte tränat. Det låter så skönt att direkt kunna dra iväg med den känslan. Grattis! Själv måste jag ta ett antal hundveckor av bra träning innan det förhoppningsvis går att åstadkomma något som liknar lätta ben. Som tur är tål jag rätt mycket träning men den måste ju göras också. Nu har jag i alla fall gjort ett pass som tidsmässigt kvalar in som ett långpass trots att Helga vill få alla att hålla sig inne. Jag hade ju kallt räknat med att vara en hel del småkrasslig i år i och med att jag de tidigare fyra åren nästan uteslutande umgåtts med folk utomhus men nu känner jag att det är dags att vara kärnfrisk en längre tid. Kan det kombineras med barmark så kanske jag kan komma ut i halvbra form till våren. För ska man vara en ren träningsprodukt så vill det till att det tränas och nu vill jag göra det.

Ge mig studs i benen igen, pretty  please with sugar on top!

NYC

Ha det,

Mackan

Annonser