Etiketter

, , , ,

En god tanke med att vara hare på maraton är man slipper jaga livet ur sig och dessutom kan man komma igång med träningen fort. Tji fick jag. Baddaren blev sjuk och sen blev jag rosslig. Inte riktigt sjuk men heller inte riktigt frisk. Hade inte ont i halsen men däremot hes och rosslig. Inte snorig men med tryck i bihålorna. Inte sänkt men inte heller pigg. Provjoggade när jag tyckte att jag var helt frisk men då kom alla symptom tillbaka och så vilade jag sex dagar till.

Den här veckan har jag kommit igång igen och jag tar det försiktigt. Som om jag hade något val… Sprang till jobbet häromdagen och jag kunde kort och gott konstatera det jag redan misstänkt.

Lowest low

Det har aldrig någonsin gått så långsamt som det gjorde nu i veckan. Jag springer ju med min transportlöparkänsla och låter klockan stanna där den stannar när jag kommer fram. Jag tyckte att jag trampade på med rätt normal känsla och jag fick faktiskt en smärre chock när jag kom fram. Fukk! Inte för att farten egentligen spelar någon roll men jag vill vara lite starkare när snön kommer för annars blir det slitigt.

Hälen då? Den där hälen som blev så akut olycklig efter ett pass dagen före LL. Blir den bättre av att vila? Nej det blir den inte. Däremot blir den bättre av att behandlas. Jag och mitt fantastiska bollplank till naprapat (Martin) har nog hittat grundorsaken till problemet och det är en yttre faktor som är avlägsnad. Nu ska bara symptomet åtgärdas också och det kan ta lite tid men det känns som att det blir gradvis bättre. Först fick jag en kick-ass-nålbehandling som gjorde att jag knappt kunde gå dagen efter. Martin varnade för det men jag trodde att han överdrev.

Icke sa Nicke

Det gjorde sjukt ont dagen efter men sen när det lättade gick han på hårt med ultraljud. Efter det har jag kört eget ultraljud och massage varje kväll och det har blivit mycket bättre. Det knepiga är att det som irriterar mest är skor och det är väldigt svårt att undvika skor om man ska ut. Dom sitter ju liksom på större delen av dagen. Ja jag stretar på och hoppas på en snäll vinter så att jag hinner komma i någon sorts form någon gång. Jag gillar form och då inte den runda varianten. Så det är bara att trampa på, ett steg i taget.

20151024_112211Ha det,

Mackan

Annonser