Hur utvecklad är ultralöpningen?

I morse läste jag en artikel i svenska Runners World om världens bästa ultralandslag, Sverige. En artikel som lyfter fram våra svenska löpare och det är alltid trevligt. Dom har tränat bra och både Kajsa Berg och Jonas Buud (som fick sina egna artiklar) har gjort prestationer som är ska uppmärksammas mer än mycket annat av det som uppmärksammas. Dom har presterat på topp i en gren som vi är bra i. Men jag vill ha lite perspektiv på saker och ting. Jag saknar vinkeln på hur saker står sig i konkurrens med annat. Är det här något som är svårt att bli bra i? Artikeln förklarar våra framgångar med att vi svenskar har alltid varit bra i uthållighetsidrotter som orientering och skidåkning. No offense, men det är inte särskilt konkurrensutsatta idrotter om man jämför med till exempel maratonlöpning eller andra löpgrenar inom arenaidrotten.

Jag har läst många som tycker att våra svenska löpare inom ultra eller stiglöpning borde uppmärksammas mer och det har till och med föreslagits bragdguld. En journalist sträcker ut hakan och säger att det Jonas Buud gör är större än det Usain Bolt åstadkommer. Vi snackar alltså om att Jonas bräcker världens bästa sprinter genom tiderna. En gren som lockar massor av unga talanger. Jag tycker att Jonas är en fantastisk idrottsman men nu vill jag ha lite perspektiv på saker och tänker försöka att vara helt objektiv i senare delen av texten. En världsmästare är en världsmästare och man kan aldrig slå dom som inte ställer upp. Så är det bara, kom ihåg det ni som kanske tänker rasa mot min objektiva analys. Det är så lätt att slå ifrån sig att några är avundsjuka på andra och hänvisa till jantelagen men då är ni snett ute. Jag skulle förvisso gärna vara lika snabb på 100 km som Jonas men då skulle jag till att börja med behöva hans talang för att springa långt (det har jag inte) och sen lägga ner det jobb han gör!

Vad händer om en världsmästare i ultralöpning ställer upp mot vår i internationellt perspektiv mediokra svenska långdistanslöparelit. Låt oss titta på årets Lidingölopp. Där är världsmästaren på 100 km knappt sex minuter bakom Linus Rosdal. Det är ganska mycket rent objektiv sett. Nu vet jag inte om Jonas gick på max för han har sprungit snabbare tidigare men han har aldrig varit bästa svensk. Visst är det bara en tredjedel av distansen och Jonas styrka är just uthålligheten. Men ändå, det är svenska eliten vi snackar om som motstånd. På maraton står sig världsmästaren på ultra med sina 2:22:03 som personbästa cirka fem minuter efter David Nilssons Sverigebästa i år.

Vad skulle hända om världsmästaren på 10 000 meter (Mo Farah ) tävlade på 30% av den sträckan? Jo han är med sina 7:33(i) 13 sekunder från det otroligt bra världsrekordet som stått sig i 19 år. Han kan med andra ord fortfarande hänga med hyggligt på en tredjedel av sträckan. Eller för all del hänga med hyggligt på en sträcka som är 4,2 gånger så lång som maraton där han gjort 2:08:21, det är 5½ minut från världsrekordet men fortfarande nästan nio minuter snabbare än vad någon svensk gjort i år. Ska vi jämföra 3000 meter så är Mo’s rekord 25 sekunder snabbare än vad någon svensk presterat i år.

Det var ett exempel världsmästare emellan på hur dom står sig på andra distanser och mot svensk elit. Jag känner mig lite taskig som jämför personliga tider mot andras eftersom man kan liksom aldrig vara bättre än sitt eget bästa men nu har vi en svensk världsmästare och då vill jag jämföra mot just andra svenskar och mot andra världsmästare.

Om vi leker med rekord då och tittar på kilometertider distanser mellan och håller oss till manliga världsrekord. Då ser det ut som följer:

  • 3 000 meter: 7:20.67 -> 2:27/km
  • 5 000 meter: 12:37.35 -> 2:31/km
  • 10 000 meter: 26:17.53 -> 2:38/km
  • Halvmaraton: 58:23 -> 2:46/km
  • Maraton: 2:02:57-> 2:55/km
  • 100 km: 6:13:33 -> 3:44/km

Det vi ser är att för varje fördubbling av distanserna så tappas det mindre än 10 sekunder per kilometer i tempo fram tills vi kommer till 100 km. Nu är 100 km lite mer än en fördubbling utan där är det 2.37xdistansen så det borde inte ge under 10 sekunder/kilometer längre utan lite över. Men det vi får är en plötslig ökning på 49 sekunder/kilometer. Nu skulle man kunna förklara det här med att det är en annan kravprofil som plötsligt krävs där kroppen inte jobbar med kolhydrater som främsta energikälla längre men räcker den förklaringen? Jag tror inte det utan jag gissar att att ultralöpningen helt enkelt inte är lika utvecklad. Det är inte alls samma konkurrens som på de kortare distanserna där pengarna finns.

Summa summarum tror jag att vi har att göra med en underutvecklad gren men jag är väldigt nyfiken på hur underutvecklad den är. Det kan vara så att den annorlunda kravprofilen göra att det kanske borde vara en ökning på en 30 sek/km i fart jämfört med maratonlöpning? Jag har ingen aning på den fingranulära nivån men det vore jädrigt häftigt att någon gång få veta hur det står till. Det var det där med det statiska urvalet igen. Fram till dess nöjer jag mig med att beundra den fart våra svenska ultralöpare springer i men skulle vilja se att någon av våra betalda journalister faktiskt grävde lite i det här och satte saker i perspektiv.

DSC01780

Ha det,

Mackan – Som tycker att svensk elitlöpning aldrig kan få för mycket uppmärksamhet

19 reaktioner på ”Hur utvecklad är ultralöpningen?

  1. Birger Fält

    Hej Mackan!

    Jag håller med i mycket av dina tankar. Nivån inom ultra i världen är hög men inte på samma nivå som i banlöpning och maraton. I Sverige är dock klassen på ultra bättre än på maraton, åtminstone om man ser till Jonas Buud. Hur utvecklad är ultralöpningen? Don Ritchie sprang 100 000 m bana på Crystal Palace i London hösten 1978 på 6.10.20. Med tanke på det borde rekordet idag vara en bit under sex timmar. Konkurrensen på 100 km var tuffare för 20 år sedan än idag. Då dominerade ryska löpare som nästan helt saknas i toppen i dag.

    Dock vill även jag lyfta på hatten för alla duktiga svenska ultralöpare.

    Birger Fält

    1. Kul att höra att en rutinerad räv som du håller med om mina tankar. Det hade varit väldigt intressant att se hur dom bästa afrikanerna klarar av såna distanser!

      1. Birger Fält

        Kenyas Erick Wainaina som var trea, tvåa och sjua på maraton i OS 1996, 2000 och 2004 sprang 100 km på 6.38.40 i Japn 2011. Det var kenyanskt rekord med över en timme. Kenya och Etiopien brukar inte vara med på VM på 100 km. I Sydafrika som är välrdens främsta ultranation tack vare Comrades och Two Oceans är 100 km ointressant. Sydfrika deltar sällan på VM på 100 km. Bruce Fordyce som blev nationalidol tack vare sina många segrar segrar i Conrades inkl banrekord sprang på 6.25.07 1989 i en av hans få starter på distansen. Hans tider på Comrades indikerar att han borde kunnat göra nedåt sex timmar. Inom Ultra är det främst på Comrades som pengarna finns.

      2. Jo det är ju där det finns lite pengar och det är häftigt vilken folkidrott det har blivit där. Jag hade en dröm om att springa Comrades innan jag kom på att jag blir uttråkad av att springa så länge i lugnt tempo. 🙂

        Tack för infon Birger!

  2. Stefan

    Om de bästa afrikanerna styrde om satsningen från maraton mot 100 km skulle många, inte alla, fullständigt pulvrisera Jonas Buud. Om vi ”buntar ihop” svensk medel och långdistanslöpning de senaste åren så anser jag att, till exempel, Musse och Meraf Bahta är mycket bättre löpare än Jonas Buud. Musses fjärdeplats i VM på 3000m hinder är oändligt mycket bättre än Jonas seger på 100km. Och då är ju dessutom Jonas det lysande undantaget av de svenska ”topplöparna.”

    1. Några av dom skulle ha förutsättningarna för att lyfta distansen, men inte alla. Man ska inte underskatta att det är en annan kravprofil. Jo, det Musse gjorde på 3000mh var riktigt imponerande.

      1. Stefan

        Nä, alla skulle definitivt inte göra det. Men förmodligen en hel del. Tänk om det fanns en motsvarande World Major Marathons inom ultralöpningen med samma pengar, exponering i media osv. Hur många unga östafrikaner skulle då inte styra sin satsning mot längre distanser? Jonas Buud är såklart en fantastisk idrottsman och han förtjänar större uppmärksamhet än vad han får idag, men när snack om bragdguld och att han är större än Bolt dyker upp så blir det lite löjligt. Jag tror att det till stor del beror på att det är så främmande för ”vanliga människor” att springa så långt. Att jogga 5-10 km har ju nästan alla gjort och då blir det inte så märkvärdigt. Och då blir farten inte så viktig utan det är prestationen att springa, eller för de flesta s.k. ultalöpare jogga/gå, långa sträckor det imponerande. Jag har använt mig av följande exempel tidigare. Om jag kommer till jobbet en måndag och berättar att jag i helgen sprang 5 km på 16:30 eller att jag sprang 100 km på 12 timmar så tror jag att vi vet vad som imponerar mest.

  3. Andreas

    ultran är nog underutvecklad, men jag skulle säga att buuds tid på 100km är relativt mycket bättre än hans marapers. Också rätt mycket bättre än David Nilssons maratid.

    Buuds konkurrenter på 100km har flera bättre pers än honom på maran.

    Världsrekordshållaren på 100km höll 3:44/km. Hans pers på maran (2:10) innebär 3:05/km .

    1. Ja det är ett glapp på 39 sek/km. Hade fler av den kalibern verkligen satsat hade VR varit betydligt bättre. Och ja, Jonas har en sällsynt bra uthållighetsprofil.

      1. Birger Fält

        Don Ritchie som gjorde 6.10.20 på 100 000 m bana 1978 snittade 3.42 min/km. Hans PB på maraton är 2.19.34 vilket motsvarar 3.18 min/km. Alltså bara 24 sek/km i glapp.

  4. stefan

    Problemet med ultralöpning är ju att det inte är en disciplin utan en hel mängd – till skillnad från marathon som ju är en enda gren. Det är lite grann som de österländska kampsporterna: det finns en hel drös med grenar och dessutom olika riktningar inom varje gren. Då blir det betydligt enklare att kalla sig själv världsmästare.

    Om man skulle lyckas skrapa ihop en gigantsk prispott till 100 km-VM och locka dit toppkenyaner skulle lik förbannat Kilian Jornet kunna säga att ”jag är minsann fortfarande världens bästa bergstrailultralöpare”.

  5. Patrik

    Jag håller med dig till viss del men för att ge lite perspektiv så slog han Max King (pr maraton 2:15) med 21 minuter på Ultravasan i år och när han kom 2:a på Comrades slog han en del killar som har väldigt bra maraton PR. Comrades har dessutom ganska bra prispengar om man slår nuvarande rekord (ca 1,1 mkr) vilket borde locka snabba löpare

    1. Stefan

      För att sätta det i ett annat perspektiv så var det 2014 fler än 190 löpare som gjorde under 2:10 på maran. Om ultra var lika utbrett och massmedialt uppmärksammat och därmed genererat mer pengar så skulle nivån höjas markant.

  6. Kenneth Ekman

    Kan det vara så att det är frånvaron av pengar, i det stora hela, som gör att tiderna är relativt sämre? Om det skulle bli lika stort och lönsamt att vinna vissa Ultralopp som maratontävlingar, skulle många fler satsa på det och därmed skulle även dopingen komma in i långloppen. Något jag tror och hoppas inte är fallet än.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s