Etiketter

, , ,

Jag är lite blåslagen men nu har jag vilat färdigt och bestämde mig för att springa på allvar i dag. Det största av mina blåmärken påminner en del om en komet och jag tänkte att det kanske var ett tecken. Är jag en komet den är veckan?

Neeee, det bara ser ut så.

Bruise

Men tanken var god. Sammanfattningsvis kan vi väl konstatera att det var inte jätteskönt men att det gick. Det gick ett par minuter snabbare än väntat men ett par minuter långsammare än önskvärt. Sketbenet ogillade det som det utsattes för och blev stelt, men bättre än förra veckan. Kändes faktiskt gnälligare under pausjoggarna än under farten. Antagligen känns det ännu bättre om jag springer ännu snabbare men det kan jag inte för tillfället. Det var motvind sista 19 km. Temperaturen var tillfredsställande men jag svettades visst som en gris ändå, antagligen kändes det ändå skönt just för att det var motvind. Annars då? Hostade rejält med slem, troligtvis beroende på att det hade klippts gräs här och där. Jag tar hellre den förklaringen än den att jag under gårdagen i två timmar satt med en kollega som snorade och nös. Dessutom har jag känt mig väldigt frisk hela dagen så det är nog lugnt.

Formen är alltså fortsatt mer rund än god men det gör faktiskt inte så mycket. Det innebär trots allt att jag har massor av lagrad fart om jag bara kan släppa den fri! Värre är det att sketbenet inte gillar monotonin. Men – och det finns ett men där – det känns alltid oerhört mycket bättre innan jag suttit hela dagen. Så det kanske funkar när jag ger fan i att sitta. Uppenbarligen funkar sketbenet jättebra i terrängen varje lördagmorgon. Nåväl, jag är otroligt nöjd med att ha tryckt 29 km på en tisdag. Det var länge sen och extra bonus till skallen för att den var så samarbetsvillig trots att det var några faktorer som inte var optimala. Då kan det bara bli bättre när det väl är dags att vädra benen med nummerlapp på bröstet!

Ha det,

Mackan

Annonser