Etiketter

, ,

Ja i morgon är det bara åtta veckor kvar till Frankfurt Marathon. Eller hela åtta veckor, det beror lite på hur man ser det. Hade jag planerat stordåd hade tiden känts väldigt kort men nu är det inte så. Om två dagar avslutar jag den uppstartsmånad som innehållit fem stycken referenspass. Efter att egentligen inte tränat vettigt under ett helt tertial innan den här uppstartsmånaden så ville jag mer än någonsin ha något mätbart att förhålla mig till och det har jag fått. Jag hade hoppats på att nå en viss nivå i både mängd och fart innan månaden var över och nu har jag facit.

Check på båda.

Jag har matat på fint mängdmässigt två veckor i rad och jag snittar 7 sek/km snabbare över knappa milen än vad jag maxade över en tredjedel av sträckan för fyra veckor sen. Det mesta av den förbättringen lär komma av att vikten börjar minska när jag tränar fullt. Dom som säger att man inte kan träna sig ner i vikt har väldigt fel. Det går. Jag har gjort det många gånger men man får trampa på lite.

Vad visar det här då? Det visar att jag verkar ha okej förutsättningar rent fysiskt för att träna för att springa maraton, inte bara genomföra. Med springa menar jag inte att prestera på bra nivå för att vara mig men att ändå inte behöva mesa mig genom maran. Orosmoment då? Arbetsbelastningen är ett orosmoment. Jag är fortfarande såpass ny i flera moment på jobbet att allt tar lite extra energi än när jag får in rutin. Fortfarande mycket nytt. Tar det för mycket energi så är det träningen som får stryka på foten. Antingen blir det då minskad träning, lägre intensitet eller så riskerar jag att inte få avkastning på insatt träningskapital. Alls. Det kan till och med bli minusränta där och det vill jag inte. Då lugnar jag mig hellre.

Det andra orosmomentet är att jag inte hinner vänja benen vid monotonin som det innebär att springa långt på platt underlag. Speciellt sketbenet är ju väldigt känsligt på ett sätt som inte visar sig i spenaten och nu måste det åter vänjas. Där vet jag inte om åtta veckor räcker men jag vet att jag har inget att förlora på att testa.

Mål? Inga konkreta mål alls annat än att just kunna få springa en mara. I våras i Säter var jag ju väldigt defensiv (och hade det väldigt trevligt) de första milen med förhoppning om att kunna avsluta fort när jag inte längre riskade Bostonplatsen. Nu blev jag snuvad på den snabba avslutning av det elaka i magen så jag är riktigt sugen på att få springa en mara. Vilken tid det blir känns mindre viktigt men jag vill springa mig trött. Jag vill vara så tränad att jag inte behöver vara onödigt defensiv från start. Är jag så tränad har jag bra förutsättningar för roligare vinterträning och det skulle vara jädrigt trevligt att vara i hygglig form till nästa vår. Då räknar jag kallt med att vara så varm i kläderna på jobbet att jag kan fördela energin lite mer jämnt. Det här blir nog bra!

2014-10-26 16.43.31Ha det,

Mackan

Annonser