Etiketter

, , ,

I dag var det dags att återvända till Mårdhundsvarvet. Long time – no see. Jag visste att det skulle bli tufft och att jag skulle se mina gamla tider rinna ut långt innan jag var framme vid slutet av varvet och det var okej. Jag sprang en mara för sisådär 1½ månad sen och efter det så var jag först matförgiftad, sen åkte jag på en förkylning och hann sen inte springa mer än en vecka innan det var dags för operation av snoken med efterföljande helvila. Det är klart att formen är usel. Men usel form får inte vara en ursäkt för att undvika att springa pass som avslöjar den med all önskvärd tydlighet. Vi kan sammanfatta det som att det var stolpigt, jobbigt, rövaktiverande och helt underbart. Nä, nu ljög jag om det sista. Det var inte underbart men det var skoj. Jag snittade faktiskt lite snabbare än vad jag hade vågat hoppas på och jag fick flåsa hårt och bli rejält stum i benen. Det var uselt men inte så uselt som det hade kunnat vara och om jag viktkorrigerar mot tidigare år så var det nästan anständig fart och det tar jag mig med hem. Dessutom fick jag chansen att se Tibor plågas men samtidigt hitta glädjen i den kravlösa löpningen och han sammanfattar det så här:

Oj vad upprymd jag känner mig! Har haft några varv på ett snårigt terrängspår i skogen. Jag har tyvärr lagt på mig fler kilo än den förbättring som mitt motionerande har gjort, under sista månaderna. Dvs gjort nån slags kräftgång med löpkänsla. Idag rann liksom allt det där av mig. Skojig terräng att springa i och inga pulsband eller GPS-klockor. Tack för uppslaget och sällskapet Mackan. En av dom bättre, nånsin!

Bifogar en bild från min tävling Täbys Tekniska Terräng, en tävling där 100% av bruttointäkterna gick till välgörenhet! Som det alltid borde vara. Mårdhundsvarvet tog revansch på mig i dag men ge det några gånger så ska jag nog slå tillbaka.

???????????????????????????????

Ha det,

Mackan

Annonser