Nu bär det norrut!

I morse vaknade jag efter elva timmar av sömn och ärligt talat trodde jag inte att jag kunde sova så länge numera. Jag vet faktiskt inte när det blev en sån monstersömn senast men vi kan väl sammanfatta det som att det behövdes. Det beror inte på något sätt att jag är övertränad utan snarare undervilad. Det har varit en intensiv vår med nytt jobb i en för mig ny verksamhet och med galet många nya människor att interagera med. Jag gillar nya människor och jag tycker det jag jobbar med är oerhört intressant och stimulerande men det går inte att komma ifrån att hjärnan har gått på högvarv av alla nya intryck. Och när hjärnan går på högvarv så sliter det, oavsett hur roligt det är. Så, nuvarande form är mer rund än bra. Den är faktiskt uslare än den varit på mången dag men det är som det är. Det stör mig faktiskt inte särskilt mycket för det går ju att åtgärda. Det får väl ses som ett sundhetstecken att jag heller inte stör mig på att jag bombarderas av att folk springer tävlingar till höger och vänster för mitt tävlingssug kommer bara när jag är i hygglig form.

Nåväl, det om detta. Nu drar jag i alla fall norrut för att springa där jag älskar att springa allra mest – Lappland. Flåsmannen flyttar in i mitt gula lilla hus och smittar förhoppningsvis av sig av sin snabbhet medan jag är borta och jobbar på min. Det blir bra det. Nu ska jag springa bland sjöar, berg och älvar. Förutom hemmacampen i stugan så ska jag och Baddaren upp och springa i Sarek en sväng som grädde på moset. Sen avslutar vi den första sommarturnén med en sväng till Norge för att springa uppför en topp eller två. Njuta och rensa hjärnan på alla intensiva intryck och fylla den med stillsamma intryck såsom rinnande vatten och fantastiska vyer.

Inte för att jag hunnit blogga särskilt intensivt under våren men nu blir det än mer bloggfritt härifrån under en period. Min första betalda sommarsemester på fem år!

DSC02996

Ha en skön sommar,

Mackan

Annonser

Jisses vad med maratontider

I dag tog jag tjuren i hornen och började registrera ikapp maratonresultat och jädrar vad med resultat. Jag har dragit mig för det, dels för att jag inte riktigt haft tid och dels för att jag visste att det skulle vara galet många. Det fanns 72 resultat i herr- och damlistan innan jag startade uppdateringarna och nu är det 228 om jag inte minns fel. Det är alltså drygt 150 fler än tidigare och där ingår dessutom att vissa är uppdateringar så det har varit än mer uppdateringar. Nu är jag i alla fall ikapp helt och hållet och då återstår bara att rätta de fel som blivit. Rätta är lätt men att upptäcka felen är desto svårare, speciellt när ögonen går i kors av att stansa siffror. Så, hittar ni något som är fel så meddela mig så fixar jag det så småningom. Just nu vill jag inte se ett maratonresultat på ett tag! Nästa år hoppas jag på en stekhet mara i Stockholm. 😉

ForstamaranHa det,

Mackan

Mårdhundsvarvets revansch

I dag var det dags att återvända till Mårdhundsvarvet. Long time – no see. Jag visste att det skulle bli tufft och att jag skulle se mina gamla tider rinna ut långt innan jag var framme vid slutet av varvet och det var okej. Jag sprang en mara för sisådär 1½ månad sen och efter det så var jag först matförgiftad, sen åkte jag på en förkylning och hann sen inte springa mer än en vecka innan det var dags för operation av snoken med efterföljande helvila. Det är klart att formen är usel. Men usel form får inte vara en ursäkt för att undvika att springa pass som avslöjar den med all önskvärd tydlighet. Vi kan sammanfatta det som att det var stolpigt, jobbigt, rövaktiverande och helt underbart. Nä, nu ljög jag om det sista. Det var inte underbart men det var skoj. Jag snittade faktiskt lite snabbare än vad jag hade vågat hoppas på och jag fick flåsa hårt och bli rejält stum i benen. Det var uselt men inte så uselt som det hade kunnat vara och om jag viktkorrigerar mot tidigare år så var det nästan anständig fart och det tar jag mig med hem. Dessutom fick jag chansen att se Tibor plågas men samtidigt hitta glädjen i den kravlösa löpningen och han sammanfattar det så här:

Oj vad upprymd jag känner mig! Har haft några varv på ett snårigt terrängspår i skogen. Jag har tyvärr lagt på mig fler kilo än den förbättring som mitt motionerande har gjort, under sista månaderna. Dvs gjort nån slags kräftgång med löpkänsla. Idag rann liksom allt det där av mig. Skojig terräng att springa i och inga pulsband eller GPS-klockor. Tack för uppslaget och sällskapet Mackan. En av dom bättre, nånsin!

Bifogar en bild från min tävling Täbys Tekniska Terräng, en tävling där 100% av bruttointäkterna gick till välgörenhet! Som det alltid borde vara. Mårdhundsvarvet tog revansch på mig i dag men ge det några gånger så ska jag nog slå tillbaka.

???????????????????????????????

Ha det,

Mackan

Världen efter midnatt

”Most of us spend our lives acting rationally in response to a world we recognise and understand but which no longer exists.” – Eddie Obeng

Mannen med citatet lyssnade jag på en timme för ett par veckor sen och jag fick även möjligheten att utbyta några ord med honom efteråt. Jag blev minst sagt inspirerad och läste därefter en av hans böcker. Jag tänker inte recensera och jag tänker inte förklara hans teorier men världen efter midnatt vågar jag definiera som vår egen nutid. Eddies vy handlar om innovation och affärsutveckling men jag tycker att det applicerar på mycket mer. Någon gång i tiden slog vi över till en tid där vi inte har en sportmössa att hänga med i det som händer i vår egen värld och det är intressant. Läs meningen och tänk själva. Vad är rationellt beteende?

Informationsöverflöd

Vi har all information men ändå inte. Jag älskade den delen av min uppväxt när jag satt och bläddrade i vårt uppslagsverk i sju band. Där fanns det jag trodde mig behöva veta om världen utanför. Samlad. Nu finns det lite mer. Det händer lite mer. Det händer saker precis hela tiden och vi matas med det. För 200 år sedan kanske världen som betydde något för oss och som vi kände ett behov att lära oss om existerade på gården eller i byn. Hur ofta bombades vi med nya intryck där? Intryck som skulle processas i hjärnan och värderas. Inte så ofta. Stress som skulle hanteras?

Vart är jag på väg med det här inlägget? Någon smart slutsats? Nej inte alls. Jag bara tänker högt eftersom Baddaren har rymt på jobb. Jag läste en krönika av Fredrik Strage och konstaterade att världen efter midnatt får rätt stor påverkan på såna som mig. Jag är av naturen kunskapstörstade och älskar att lära. Hade jag jobbat på en bondgård för 300 år sedan hade jag antagligen ledsnat på bristen på intryck och rymt. Nu måste jag begränsa mig. Jag kan inte lära mig allt jag är intresserad av för det kommer mer än vad någon hinner med! Antingen får jag byta intressen till eller lära mig gilla läget. Alternativt låta bli att springa ner mot djupet på vissa ställen och bara flyta på tidningsartikelnivå. Det går trots allt snabbare att läsa tidningar än böcker. Problemet är att tidningarna inte stillar nyfikenheten, dom bara väcker intresset. Ok, nog om det. Jag ska försöka hitta en strategi.

Jag är i alla fall glad för att jag har mitt springande. Frizonen. Det är ett normalt mänskligt beteende i en onormal värld. Tro mig, det är det normala. Vi är gjorda för rörelse. Kvinnan på jobbet som häromdagen talade om för mig att det var onormalt att springa till och från jobbet håller uppenbarligen inte med mig. Jag framställdes som ett unikum vars knän håller för löpning år efter år. Jag försökte förklara att det var jag som var normal i en onormal värld. Det funkade sådär. I världen efter midnatt har det normala blivit onormalt. I världen efter midnatt där det normala är stresspåslag är det alltså onormalt att göra det som hanterat stressen, rörelse. Eller flykt. Flykt gillar jag inte men hade vårt normala beteende vid stress eller hot varit att ”chilla” hade vi varit björnmat.

20130316_145931 (2)

Ha det,

Mackan