Etiketter

, , , ,

Under åtta dagar i rad har jag sprungit mina morgonpass i Central Park och haft lite tid att fundera över varför jag tycker att det är så jädra häftigt att göra just det. Att springa runt i den här enorma parken borde väl kanske mest vara att likna att ta sig till skogen när man är rest till storstan? Den första tanken är att det är lite skruvat att tycka det är så kul men jag tror mig nu har förstått varför jag älskar det. Att vara i en storstad och sen ge sig ut i en miljö med träd, gräs och vatten, vad är det för speciellt med det? Jag har ju alla de senare komponenterna runt knuten varje dag.

Turtlepond (800x533)Vy uppifrån Belvedere Castle ner mot Turtle Pond och Great Lawn

Nyckeln till att det är häftigt är nog just att jag får något från storstaden som jag inte har hemma. Människor. Ganska många människor. Och då tänker jag framförallt på andra löpare. Jag får sällskap i min ensamhet och det tycker jag är häftigt. Vän av ordning kanske påpekar att det kan jag få runt Kungsholmen eller Årstaviken också men där får jag även det oönskade sällskapet av lattemammor, cyklister och hundägare. I Central Park har man gjort det geniala att man skapat möjligheten att separera på de olika rekreationstyperna. Det finns till exempel den renodlade löpar-/gångbanan runt vattenreservoaren som är hyggligt enkelriktad. Egentligen är den enkelriktad men det finns en del element som gör fel. Dessa är dock i minoritet så det går fint att hålla maxfart runt den 1.6 mile långa banan.

Dirttack (533x800)Löparbanan runt reservoaren

Vill man springa långt och på asfalt finns det filer för löpare med löpriktningen markerad vilket gör att allt flyter. Även här finns det några som förirrar sig men de flesta har koll. Är det fint väder är det så många löpare att det känns som om man är ute och tävlar! Det finns löpare att springa om nästan hela tiden och även om man inte måste göra det så blir det så per automatik eftersom det är så många olika typer av löpare ute och springer. Det är minimalt med störningsmoment, speciellt i den norra delen av parken och uppför den långa backen mot Great Hill kan man plocka många löpare om man trycker på! Det är så himla kul. Dessutom händer det att folk börjar prata med en. Nog för att jag pratar med folk när jag springer hemma också men då är det alltid jag som börjar konversationen. Här finns det fler som jag.

MackanNär det är minusgrader är det tommare på banan

Är man bara ute efter en återhämtningsjogg kan man springa fritt i fantastiskt fina miljöer bland gräsmattor, vatten eller varför inte ge sig in i The Ramble eller North Wood. Småstigar, klippor, vattenfall och raviner. Det är så jädra häftigt. Gubben som designade den här parken för snart 150 år sen har verkligen tänkt till. Springer man fritt får man dock räkna med att stöta på lekande hundar och en och annan barnvagn men i lugn fart stör det inte utan är bara trevligt.

Backe (800x533)En skolklass kör backträning på grusbanan

Ska man turista i NYC och vill springa en hel del i Central Park är det klart lämpligt att bo nära. Vi hade cirka 24 sekunder av uppjogg för att komma till parken och då hinner man lätt springa varje morgon. Ska man ta sig till och från så försvinner kanske en del av charmen. Det är inte kul att stanna för rödljus hela tiden, tro mig, jag har provat den varianten också. Under de åtta pass jag hann med den här  vändan i New York fördelade sig träningen så här: Tre lätta joggar med utforskande av småstigar, två progressiva halvsnabbdistanser och tre riktiga träningspass uppe vid reservoaren där jag tryckte två varv per vända i maxfart. En maxfart som kanske inte var så mycket att skryta med eftersom vi dessutom promenerade 8-10 timmar per dag. Benen var liksom lite möra hela tiden. Ändå konstaterade jag att för var dag som gick med mindre jetlag gick det snabbare och den dag vi åkte hem gick det som allra snabbast. Helt klart ska jag fortsätta att åka till USA i god tid innan om jag ska tävla för det tar ett bra tag innan kroppen återhämtat sig från den långa flygresan och ställt om sig till tiden.

Fakta om några av de ”officiella” rundorna:

  • Loop Road – Markerad bana på asfalt, 6 miles
  • Bridle Trail – Grusrunda, 4.2 miles
  • Jaqueline Kennedy Onassis Running Path (Dirttrack runt reservoaren) – 1.6 miles
  • Runt Great Lawn – 0.6 miles

Det finns några till varianter av uppmätta rundor och vill man kan man titta in på New York Running Company som ligger i köpcentret vid Columbus Circle. Där finns det karta på väggen och även tips på tider då olika löpargrupper tränar!

Åker ni till New York och gillar att springa så missa inte att göra det i Central Park, det är en väldigt speciell känsla. Baddaren konstaterade att hon älskade att morgonjogga när hon fick göra det i sällskap av en massa andra människor, ekorrar, fåglar och sköldpaddor i en inspirerande miljö

Hemmabacken (533x800)Ha det,

Mackan

Annonser