Etiketter

, , , ,

Jag fick ett par nya terrängskor i torsdags och nu när isen (nästan) är borta från skogen kunde jag inte hålla mig från att testa. Så jag övertalade T-bone att följa med ut till Bogesundslandet för lite riktigt stiglöpning. Ingen låtsasskog á la Ursvik utan lite mer att ta på och trevligare omgivningar. I ärlighetens namn trodde jag att det skulle vara lite mer fruset men det var precis lika lerigt som sist vi var där ute i november. Det var med andra ord upp till bevis för mina nya skor. Jag har ju tassat runt i orienteringsskor snarare än den här typen av skor så jag misstänkte att sulan inte skulle greppa bra i rejäl lera eller på hala rötter och stenar och visst var det så. Jag misstänkte också att våtvikten skulle vara rätt hög och visst var det så. Det är helt enkelt ingen orienteringssko utan ligger mer i det jag kallar Salomonsegmentet marknadsmässigt. Skor för lite enklare terräng helt enkelt.

När jag fick ett par Salomonskor för två år sen var jag entusiastisk innan jag drog iväg men blev oerhört besviken när jag sprang för dom pjucken var hemska och jag har aldrig mer sprungit i dom. Jag var entusiastisk i dag också och de misstankar jag hade om skon dom stod sig. Det är ingen sko för de tuffaste förhållandena men det gick ju att se bara genom att klämma och känna på skon och materialet och utformningen av sulan. Men till skillnad mot de Salomonskor jag fick så var dom här riktigt sköna att springa i. Jag fick ta det försiktigt på sliriga berghällar men kände inte av den höga våtvikten. Angående det senare var det lite samma sak som mina gamla favoriter Icebug MR2. Dom blev tunga men skons utformning kompenserade för det på något sätt. Det var när jag tog av mig skorna som jag kände att oj vad dom väger. Innan dess tassade jag bara på utan att tänka på det och är det något jag kan tänka på när jag springer är det när skor stör mig.

Vi fick en riktigt fin repa och trots att vi sprang ganska exakt en kilometer längre än i november men i övrigt samma runda och under likadana förhållanden så var vi fyra minuter snabbare än den gången. Och det är ingen annan förtjänst än att T-bone har haft en väldigt fin utveckling under vintern. Visst var han väldigt trött i sista stigningen upp mot Ellboda men han överlevde. Själv fick jag en riktigt härlig runda där jag tassade runt på ben som blev lättare för varje kilometer som gick. Jag gillade rundan och jag gillade pjucken. Inget jag ersätter OL-skorna med men väldigt trevliga för snällare stiglöpning. Dom lär användas flitigt uppe i stugan i sommar. Återhämtningen sköttes med hjälp av slobber, hemkokad hjortronsylt och grädde. Kungligt!

2015-03-07 13.32.21

Ha det,

Mackan

Annonser