Etiketter

, , , ,

Veckans första träningsdag och den började otroligt bra. Pigga ben och en pigg skalle gjorde att morgonjoggen gick som en dans. Lite väl snabba ben med tanke på att jag skulle hem igen så småningom men jag blev inspirerad av vindstilla och en soluppgång som var riktigt fin. Springer man hemifrån vid samma tidpunkt så är det inte så många veckor om året som man får se solen gå upp medan man är ute men i dag var en sån dag. Otroligt fint!

Ja och sen skulle jag ju hem. Om jag eventuellt sprang för snabbt på morgonen så stod jag nu inför frågeställningen om det skulle gå nog snabbt. Jag tror att jag i omklädningsrummet sa till världsmästar-G att jag skulle köra 10×500 meter på vägen hem men kom snabbt på att det kommer jag inte fram på utan får en lång nedjogg. Det är ju inte så kul. Den planerade rutten jag skulle ta skulle ge totalt 11 km löpning och jag hade tänkt mig 2 km uppjogg och 2 km nedjogg. Då återstod 7 km att leka på. Fine, jag kör 10×2 minuter i stället så blir det ju perfekt. Förutsatt att jag springer 7 kuperade kilometer på 20 minuter. Det gör jag inte. Inte ens med en minut ståvila. Än.

Men det insåg jag inte då och jag vet inte hur jag räknade men fel blev det och ju närmare målet jag kom desto mer insåg jag att det inte skulle gå. Antingen kan man nöja sig och jogga vidare eller så kan man göra lite extra jobb. Det fick bli två tvåminutare till och jag vet inte riktigt var jag hittade kraften till dom men baske mig att det gick. Det var trötta ben under nedjoggen men med en nöjd skalle. Trött men nöjd. Det var kanske inte mitt livs bästa pass men nog fan retade jag kroppen  i alla fall. Jag har hört att man ska göra det ibland. Transportintervaller gör nog en del nytta det med och kan herr Sander transportspringa sig till 2:29 på maran ska jag nog också kunna åstadkomma något vettigt.

BrunnsvikenHa det,

Mackan

Annonser