Etiketter

, , ,

Då var plötsligt en av mina gamla rutiner tillbaka, transportlöpningen. Delvis ny väg men samma princip. I måndags gjorde jag ett praktiskt test på hur lång tid det tog att åka kommunistiskt fram och tillbaka till nya jobbet. I tisdags packade jag bilen med prylar och fyllde förrådet på jobbet med kläder, handduk och duschprylar så att jag skulle slippa bära med mig så mycket. I går premiärsprang jag! Att springa hela vägen åt bägge hållen varje dag skulle ge lite väl höga veckomängder och jag beslöt att börja med att testa en variant som gav en mil åt ena hållet och cirka 19 km hem. Det går att göra lite kortare i bägge riktningarna men det kändes ändå rätt lagom.

Om jag jämförde med att åka kommunalt (inklusive lite promenader som iofs är nyttiga) kostade den varianten ungefär en halvtimme i tid och det är väl inte så farligt att lägga en halvtimme om dagen på att få till nästan tre mil sprunget? I dag ville jag dock inte springa tre mil utan nöjde mig med att köra varianten där jag åker tåg en bit och fick ihop två mil utan någon tidskostnad överhuvudtaget. Mycket bra! Jag kom fram till jobbet pigg och glad och jag kom hem från jobbet pigg och glad. Dessutom verkade många i omgivningen bli på gott humör av mina bara ben. En gubbe som stod utanför Solna station påpekade att det är vinter. Må så vara men det var flera plusgrader och mina ben blir alltid på gott humör av att få vara bara såsom löparben ska vara. Å andra sidan förstår jag om folk blir förvirrade när dom är så nära Kompisvallen.

Transportlöparen är tillbaka och det känns mycket bra. Det brukar inte bli några skippade eftermiddagspass när man faktiskt ska ta sig hem på apostlahästarna. Som bonus slappnar skallen av och rensas fint på vägen hem!

Splitsgubbe

Ha det,

Mackan

Annonser