Etiketter

, , ,

I dag var det dags för mitt sista lunchpass i som heltidsfrilansare och jag kände att det här måste jag ju göra något bra av och vad kan vara bättre än fartlek när det ser ut som det gör ute? Knappt något! Träning kan vara riktigt bra utan att för den skull vara så jädra strukturerad. Hårt, snabbt och länge följt av bra med käk och ordentligt med vila kommer man ganska långt med. Var jag skulle springa snabbt respektive långsamt hade jag inte planerat  alls men jag ville ha cirka 15 km snabblöpning och vara ute i minst 90 minuter totalt. Att tänka efter hur mycket snabbt och hur länge man tänkt springa är inte så dumt mitt i det ostrukturerade för annars är det lätt att det blir för fort i början.

Varmt och skönt ute, racerpjuck på fötterna och ett gott humör var ingångsvärdena på passet. Jag hade verkligen bestämt mig för att njuta mitt i det plågsamma och springa runt på en massa platser som jag rantat runt på de senaste åren. Visst kommer jag att fortsätta springa här i hemkommunen men det kommer ju garanterat bli mer sällan. Sista dagen jag jobbade på Tre plåtade jag när jag sprang och jag tänkte att jag skulle passa på att göra det i dag med så jag tog med mig mobilen. Och jag visste precis vad jag ville plåta. En liten detalj jag sett när jag varit ute och som gör mig glad. Dessutom illustrerar den min syn på fartlek fint. Släpp loss din inre apa och våga springa fort! Nog för att jag älskar strukturerade intervaller också men det här är så enkelt. Jag behöver inga avancerade hjälpmedel utan jag har en enkel klocka och springer fort och jag springer långsamt om vartannat. Jag tar i så att jag är på väg att spricka uppför en lång backe och jag seglar som en havssula när det är svagt utför. Jag blir skittrött och jag får anpassa vilan efter hur trött jag blir och sen på’t igen.

Glädje!

Hur fort det går vet jag nästan aldrig och det spelar ingen roll. Det här är inget kvittopass utan bara bra träning. På ett enda ställe sprang jag mellan två punkter där jag visste att det var en kilometer och då sneglade jag på klockan. 3 minuter och 58 sekunder trots vinterunderlag, första 300 är uppför och sista 200 var ren snöpulsning på en äng. Det får duga när jag har nästan två mil i benen och både snön och jag är tunga. Fick för övrigt frågan av en okänd man i Täby Centrum i förmiddags om jag var brandman. Riktigt så biffig bör jag inte se ut som långlöpare men å andra sidan är det eoner av tid kvar tills jag vill vara i tävlingsform. I dag kom jag i alla fall 90 minuter närmare den formen.

2015-02-13 13.15.50

Ha det,

Mackan

Annonser