Något som alltid har fascinerat mig är hur selektivt vårat minne kan vara och hur det måste hanteras. Just i dag slog det mig att det är inte bara vi människor som äger den förmågan utan även katterna. Hur kommer det sig att katterna tio minuter efter att dom kommit in känner att det är dags att gå ut igen, bara för att konstatera att det var obehaglig snö på marken? Det är inte det att dom är glömska för det är bara att plocka fram kattburarna så vet dom minsann att det är veterinärbesök på gång och undviker det så gott dom kan. Då gick det att minnas ett år tillbaka.

Just så här års är ofta de selektiva minnet som mest synbart i och med alla nyårslöften. Är det samma människor som börjar träna i januari och september år efter år? Och sen slutar i februari och oktober. Har dom glömt varför det inte funkade förra året? När det gäller träning och i min roll som tränare är det alltid lika intressant att ställa frågan hur mycket folk tränar. Ofta tränar man rätt bra när man tänker tillbaka på tidigare perioder. Joråsåatt, jag tränar nog 4-5 gånger i veckan. Nästa fråga jag alltid ställer är då hur mycket dom tränade förra veckan.

– Ja, det blev ju bara ett pass förra veckan.

Veckan innan det då? Svaret blir ofta detsamma. Många vill se sig själv som tränande personer, alternativt imponera på den som frågar. Men i ärlighetens namn tror jag att det är det stora självbedrägeriet som slår till. Nu är inte alla så utan det finns både dom som har örnkoll och dom som snarare underdriver det dom gör men jag känner att det finns en hel del selektivt minne. Man minns den där veckan när träningen funkade väldigt bra och den plockar man fram.

En gång konfronterade jag en tjej som påstod att hon inte svarade på träning. Hon hade minsann sprungit rätt mycket och kontinuerligt, ändå blev hon inte bättre. Det fina i den här kråksången är att hon hade fört träningsdagbok. Online. Så det var bara för mig att kolla och den här kontinuerliga och bra träningen hade utförts under typ tre veckor. Sen var det mest blankt. Och ja, hon bokförde tydligen ärligt. När den faktiska träningen visade sig vara cirka 15-20 mil på ett år och jag påtalade det verkade hon faktiskt själv bli rätt paff, om jag inte missminner mig helt.

Så, det kan vara en rätt stor diskrepans på vad man tror sig minnas och hur det faktiskt ligger till. Jag har hos mig själv upptäckt att jag kan minnas fel åt båda hållen. Det har hänt att jag blivit förvånad både över hur bra det plötsligt går. Eller dåligt. Svaret har alltid funnits i träningsdagboken. Det är en bra grej att använda om man har lätt för att bara minnas det man vill minnas. Det är frivilligt att föra träningsdagbok men gör man det ärligt kan den ge ganska många svar. Sen kanske det kan vara kul att överraskas också men min erfarenhet att folk mest gillar att överraskas bara åt det ena hållet.

Vart vill jag komma med det här då? Jo, sitter du och planerar för hur du ska träna inför året tävlingar eller äventyr, ta då en titt i backspegeln och var ärlig mot dig själv. Då minskar risken för tråkiga överraskningar och chansen ökar att planerna blir till verklighet.

Och där ville katten in igen.

DSC_0634

Ha det,

Mackan

Annonser