Etiketter

,

Dan före dan och jag konstaterar att jag har en härlig tur med vädret. Efter en helg med flera sköna timmar ute i solen hade jag vilodag i går och då passade det på att vara riktigt grinigt. Nu skiner solen igen och flaggan hänger rakt ner från stången. Dessutom verkar det inte så farligt halt ute. Inte den lilla sträcka jag har satt fötterna på i alla fall.

Vinterträning handlar för mig mycket om att situationsanpassa den träning jag ska genomföra. Att sällan bestämma exakta pass förrän dagen de ska genomföras. Det känns liksom vettigare att anpassa träningen efter väder och underlag än att försöka tvinga mig genom något som inte funkar särskilt bra. Jag vet ju mycket väl vilka förmågor jag vill jobba med och det går ju att göra på så många olika sätt. Grupper som Team Stockholm Marathon som samlas 1000 pers och springer förutbestämda saker på exakta tider ger mig rysningar i hela kroppen utan jag älskar flexibiliteten. Halt på asfalten? Ja då kanske jag testar småstigar i skogen. Halv storm ute? Ja då vill jag också hellre använda skogens skydd. Strålande sol på vintern? Självklart vill jag vara där jag får så mycket sol som möjligt.

I dag verkar det alltså erbjudas just strålande sol och springbar asfalt. Med en grundplan att springa länge och fort får det bli massintervaller med kort vila. Då kan jag passa på att trycka upp tempot bättre än på en snabbdistans men inte vila längre än att pulsen ligger kvar ganska högt. Roligt och nyttigt på en och samma gång. Hade det varit mulet och blåsigt hade jag kört Mårdhundsvarv i stället men dom finns antagligen kvar att leka med hela vintern så det får vänta tills asfalten inte längre lämpar sig för tempo. Det här ska bli kul. Och jobbigt. Men gör jag jobbet nu kanske jag får kliva upp på prispallen igen i sommar.

DSC03297

Ha det,

Mackan

Annonser