Etiketter

, ,

I min strävan efter att komma igång med träningen på allvar letade jag mig i dag till Väsjöbacken för att få svar på om min riktade styrketräning gett någon effekt på rumpan. Jag har väl om sanningen ska fram kört mer kontaktövningar än ren styrka även om det finns lite utfallssteg och annat som är jobbigt men det är kontakten som känns viktigast till en början. Ingen kontakt – ingen aktivering. Rumpa eller bål kan vara hur starka som helst men det hjälper inte om de inte används. Eftersom jag inte är ensam om såna här problem tog jag med mig adept R som jag misstänkt har en svag sida. Han må vara snabb men känslan har varit att det är kraftiga kontaktproblem på ena sidan och det ville jag testa.

Han är snabb och jag känner mig långsam och svag. Ingen bra kombination när man ska ha sällskap så efter den långa uppjoggen sa jag att det är okej att han drar ifrån mig så länge han är noga med den teknik jag vill att han ska ha. Helst ville jag dock att vi skulle köra den första vändan upp tillsammans så att jag kunde kolla vad som försiggick och visa vad jag ville att han skulle göra. Hela syftet med passet var att skapa kontakt, inte maximal fart. Däremot var det okej att köra på så hårt det gick med bibehållen teknik.

Det började i väl god fart och var ganska flåsigt för båda men jag fick ändå känslan av att det skulle nog inte gå snabbare än så. Så vi fortsatte. Upp och ner, ner och upp. R blev tystare och tystare allteftersom och konstaterade på den näst sista vändan att vaderna började krampa. Det är inte riktigt meningen när man ska träna rumpan men till hans försvar var det rätt slirigt i backen efter gårdagens snöfall. Det tar på vaderna vare sig man vill eller inte. Men vi fixade passet och kontakten kom smygande för R så småningom. Precis som jag ville. Bra där. Min egen kontakt då? Jo den fanns där redan från start så när vi klara var min rumpa i chocktillstånd. Så fint har den inte jobbat på länge och det märktes. Rätt muskler jobbade och det var tydligt att dom inte är vana att jobba så länge. Jobbigt på kort sikt men jädrigt bra på lång sikt. Uppenbarligen funkar min styrka till något i alla fall och nu får jag kämpa vidare med den. En bonus med mitt mycket trevliga sällskap var att jag fick bli toppfotad när vi väl var klara. Som en andra bonus fick hjärtat jobba hårdare än på länge!

IMG_1443Ha det,

Mackan

Annonser