Etiketter

,

I princip hela den här hösten har min mentala energi varit någon annanstans än i träningen och så har det fått vara. Är jag inte pigg i skallen hittar jag väldigt begränsad glädje i att springa. Enstaka dagar har det funkat att få till något som liknar träning men enstaka insatser bygger inga löpare och jag vill vara vältränad. Visst vill jag springa snabbt på tävling men framförallt vill jag vara vältränad för att den känslan är så otroligt go. Har man en gång varit där vet man vad som saknas och det är ingen tvekan att det saknas nu. Flytet, lättheten och farten.

Nu på lunchen rullade jag igång något som jag hoppas ska bli träning igen. Det var inte särskilt mycket flyt, jag är definitivt inte lätt och farten matchar inte ansträngningsnivån. Jag springer på känsla och den känsla jag vill ha i kroppen på ett vanligt distanspass är att det ska genomföras utan tryck i steget. Jag ska glida fram och utan att känna någon direkt ansträngning,  sen får farten bli vad den blir. Det lustiga är att det nästan alltid korrelerar bra med min maxkapacitet. Att döma av dagens pass är maxkapaciteten rätt dassig men det är som det är. Det positiva var att det var roligt att springa trots att det var ett vanligt distanspass i regn och när jag körde några sprintbackar i mitten av passet så fanns det lite tryck i steget. Det var ännu roligare.

Nu ska jag försöka träna varierat under hela vintern och komma ut i vårsolen laddad och skadefri. Och några kilo lättare. Till dess får jag springa på från undergroundnivå. Jag siktar mot toppen, så långt jag kan nå.

DSC03010

Ha det,

Mackan

Annonser