Etiketter

, , , ,

Häromdagen publicerades ett inlägg om vi måste sluta exkludera folk inom löpningen och det refererades till Claes Åkessons krönika i senaste numret av RW. Han i sin tur refererade till det snack som förekommit om den grabbiga löpningen som förekommit under hösten och de diskussioner som följde på det. Och nej, jag tänker varken citera eller referera mer än så om det.

Själv sitter jag som ett stort levande frågetecken här på min kammare. Visst finns det en jargong som kan verka tuff bland många av de som satsar hårdare, killar som tjejer, men exkluderande? För att rabbla några synonymer till att exkludera: utesluta, ta bort; utestänga, inte ta med, utelämna. Vilka är det som inte får vara med och springa? Vilka är inte välkomna i löpargemenskapen? Jag har sysslat med den här sporten sedan slutet av sjuttiotalet, på olika nivåer, och har hittills inte känt mig exkluderad. Har jag missat något eller är det en känsla man måste jobba lite för att hitta. För om man vill se sig som exkluderad tror jag alltid att man kan hitta anledningar. Att någon tycker att tävlingsidrotten löpning är stenhårt och kräver en viss inställning betyder inte att de som inte vill ge järnet inte får vara med.

Jag skulle kunna välja att känna mig exkluderad av alla som tycker att löpning inte har med tider att göra eftersom jag är intresserad av idrotten löpning. Ordet ”tidsnördar” förekommer titt som tätt som en benämning på såna som mig för att vi tycker att tiderna är relevanta som måttstock i tävlingssammanhang. Om jag drar ett sånt uttalande till sin spets så är vi några som inte kanske inte borde få vara med i den inkluderande skaran av löpare som sett högre värden i löpningen än tider. Eller så kan jag konstatera att vi ser olika värden i löpningen men att alla fortfarande är välkomna. Vill man bli kränkt så kan man hitta kränkningar i det mesta och då blir det en jobbig värld att leva i. Jag skulle kunna välja att känna mig exkluderad av att så många tycker att man måste ha en massa prylar för att kunna springa eftersom jag själv inte tycker det. Eller så kan jag nöja mig med att påtala att jag tycker att det är onödigt med GPS-klockor, gaiters eller flashiga kläder. Men jag får vara med ändå. Jag kan välja att inte vara med men jag känner mig fortfarande välkommen, det är upp till mig.

Det finns områden där det exkluderas men jag tycker att löpningen är extremt inkluderande. Det betyder inte att alla spontant ska välkomna mig med öppna armar varhelst jag dyker upp utan det kanske krävs en del egen ansträngning också. När jag och Baddaren var och tävlade i Norge t.ex. så stod det ingen välkomstkommitté och inkluderade oss men när vi tog oss in i gruppen och pratade med folk var alla extremt trevliga. Inkluderande. När jag började springa med FK Studenterna kom inte alla och hälsade mig välkommen utan jag gick själv fram och presenterade mig för alla jag träffade och jag kände mig välkommen. Inkluderad. Att komma in i en gemenskap kan kräva att man själv får göra en aktiv insats men en inkluderande gemenskap tar emot dig. Och det tycker jag att löpningen gör.

Jag kan omöjligtvis känna till allas erfarenheter men jag har nästan uteslutande träffat trevliga människor under mina år som löpare. Jag har träffat löpare som varit allt från yppersta världselit till nyblivna motionärer och det är samma känsla genom hela den vidden av kapacitet och erfarenhet. En upplevelse är en subjektiv känsla och den kan man inte ta från någon men upplever man löpargemenskapen som exkluderande då tror jag att man får anstränga sig. Att någon har andra åsikter än dig eller om du upplever att du inte trivs i ett sällskap så betyder det inte nödvändigtvis att du är exkluderad. Det kan betyda att du har andra åsikter eller trivs bättre i andra sammanhang. Inom just löpningen finns det människor med en enorm spännvidd av preferenser för hur dom vill bedriva sitt intresse. Som jag ser det ger det en inkluderande idrott. Om man vill. Sen kan jag alltid sätta min egen navel i centrum och försöka hänga med elitlöparna och tycka att dom exkluderar mig när jag inte hänger med eller tycka att ultragänget springer för långsamt när jag vill trycka på. Men då kanske jag ska titta mig i spegeln efter var problemet ligger. Oavsett grupp så kräver en fungerande grupp att alla i viss mån måste anpassa sig.

Jag tycker att löpargemenskapen där motionär och elit kan delta på samma plats utefter sina egna förutsättningar är helt fantastisk. Min inkluderande idrott.

DSC02750Ha det,

Mackan

Annonser