Etiketter

, , , ,

Regnet öser ner utanför fönstret när jag väl bestämmer mig för att det är dags att gå upp när klockan ringer. Jag har redan varit vaken ett bra tag så det är inte direkt någon uppoffring att kliva ur sängen. Jag är dålig på att ligga och dra mig och det känns snarare som en befrielse att det är vettigt att gå upp. På med kaffe och igång med stereon på hög volym för att försäkra mig om att inte riskera tappa energi. Jag konstaterar att Born to run är absolut en av de bästa plattorna i världshistorien och att det irriterar mig att Allan Montan snodde det perfekta bloggnamnet innan jag hade börjat blogga strukturerat. Så kan det vara.

Dagens höga energinivåer beror delvis på att jag avslutar säsongsvilan i dag. Jag har väl inte tänkt träna ihjäl mig resten av veckan heller men nu är det nog; jag har så jädra mycket tankar i skallen och de bearbetas bäst under fysisk ansträngning. Visst, jag skulle kunna cykla men det är så mycket att tänka på med trafiken då. Filosoferande hör mer hemma i skogen. I morse var det inte egentid jag behövde så efter att ha stökat av lite jobb och uppdaterat mig på vad som hänt i världen dök Tibor upp klockan åtta för en gemensam morgonjogg. Höstregn, löpning och splits är en utmärkt kombination och det enda som störde mig var att händerna var alldeles för kalla första biten men det glömdes snabbt bort.

51 minuter senare var vi tillbaka – lite nöjdare och ganska mycket lerigare. Jag fick ventilera en massa tankar och idéer och jag vet väl inte om jag blev klokare men det kändes i alla fall bra. Sketbenet verkar inte tagit någon notis om att det har fått vila ordentligt men det är som det är och jag jobbar vidare i lugn och ro på den fronten. Hösten är här, hösten är härlig och såna som jag är fan gjorda för att springa.

DSC_0009

Ha det,

Mackan

Annonser