Etiketter

, , ,

Herrejisses! Nu har det gått några dagar sen valet avgjordes och den svenska journalistkåren söker svaren till hur det gick som det gick. Någon eller några för fram den djärva teorin att journalisterna kanske är en del av problemet. Att journalister inte vet hur det ser ut utanför Södermalm och Majorna i den verkliga världen. Det tar inte många timmar innan någon journalist med pennans makt gråter ut i tidningarna. Välformulerat, skarpt och hårt. Och där har vi plötsligt en del av svaret. När någon hoppar på journalistkåren eller en politiker har vi plötsligt tusentals delningar och välformulerade svar. Ni får ett väldigt grundläggande behov tillfredsställt. Ni blir sedda. Någon lyssnar. Ni är oerhört inkluderade.

Många av de väljare som nu framställs som råbarkade rasister och fascister är allt annat än inkluderade. Några är rasister och fascister och andra är bara bortglömda. Jag tror att de förstnämnda kategorierna inte är många fler än de som ursprungligen fanns i BSS och NRP, inte många med andra ord. Vi ska passa oss jävligt noga för att normalisera hela rörelsen utan faktiskt försöka förstå de sistnämnda. Med vi menar jag alla men framförallt de som sitter på någon form av makt. Sitter du mitt i medievärlden har du en makt och en möjlighet som inte handlar om att du har det tufft ekonomiskt. Du kan påverka. Du är sedd. Du har ett val att skapa ett klickmonster eller en djupare artikel. Är du politiker kan du vara i Husby eller Porjus även om det inte skett något uppseendeväckande där senaste veckan. Du kan välja att prata med en lagerarbetare eller någon i hemtjänsten. Eller så kan ni kasta skit på varandra. Låta de som redan syns synas.

Att vara sedd är ett så grundläggande behov att man inte behöver vara legitimerad psykolog för att fatta det. Testa att frysa ut ett litet barn eller låt det känna kärlek och se vad som händer. Visst finns det maskrosbarn men jag rekommenderar inte utfrysning någonstans. Inkludera. Det finns inte enkla lösningar på alla problem men man kan bemöda sig att visa att man lyssnar och man kan förklara att man försöker lösa problemen. Finns den viljan har man kommit en liten bit på vägen. Det går inte att underskatta hur mycket det betyder att man känner att man är på väg mot en lösning även om lösningen är svår och det tar tid.

Det här blogginlägget kommer inte att lösa några konkreta problem men kanske att det får någon som sitter på lite mer inflytande än vad jag gör att lyfta blicken. Kanske får det någon att ändra sin inställning till sina medmänniskor. Kanske planterar det en tanke som växer och gör skillnad. Det räcker för mig. Det kan låta som självgodhet men jag vill inte vända folk ryggen. Det finns nog många som tröttnat och vänder ryggen till.

20130315_093345Ha det,

Mackan

Annonser