Etiketter

,

När jag läste att det skulle komma en ny svensk löpartidning mejlade jag direkt BG Nilensjö och grattade till initiativet. Det är ett härligt initiativ och jag har länge saknat en svensk löpartidning som fokuserar på svensk löpning. Jag var en trogen prenumerant på RW under många år men som så många andra ledsnade jag på det mer började kännas som TriW och att varenda nummer handlade om hur jag skulle starta upp löpningen. Enstaka artiklar var läsvärda men det kändes inte som min tidning. Nu har jag fått det första numret av Spring och vill delge mina tankar.

Mitt första intryck är att tidningen känns fräsch och jag bläddrar genom den snabbt. Hmm, en del layout som borde kunna fixas till kommande nummer ser jag på en gång men också massor av svensk löpning. När jag sätter mig ner med tidningen och läser från pärm till pärm märker jag att jag fastnar. Pastan jag har på kokning blir alldeles överkokt men det kan jag leva med för jag gillar att fastna. Tidningen varvar friskt mellan glada motionärer och svenska elitlöpare och framförallt de senare får mycket plats. Det gillar jag. Det är en hel del längre texter och eftersom jag dels är intresserad och dels läser för att recensera så läser jag allt. Från pärm till pärm. Det känns ovanligt att läsa en svensk löpartidning på det viset och jag blir glad över att jag gillar det. Mina ögon blir dock rejält störda på de delar som har blå bakgrund och en massa irriterande linjer. Det stör min läsning och gör att jag börjar hoppa lite mellan raderna. Innehållet är det inget fel på utan det är helt klart en feltänkt layout men sånt går att åtgärda. Tidningen betar av rätt många av våra svenska elitlöpare redan i första numret och jag hoppas att den hittar en avvägning som gör att det materialet inte tar slut. Alternativ att vi börjar få fram så många nya bubblare att det går att fortsätta på den inslagna vägen.

Jag tänker inte gå in på artikel för artikel utan bara nämna den jag gillade bäst och det var den om Johan Larsson. Även om jag själv visste en hel del av det som stod i artikeln kändes det som det här numrets höjdpunkt. Att gå lite mer på djupet ger mig alltid mer än de kortare varianterna av porträtt och det här gillade jag verkligen helskarpt. En fin avvägning på vad man får plats med i en tidning men ändå lite djup.

Vad saknar jag då? Jag skulle gärna se lite granskande journalistik om svensk löpning. Jag har genom åren sett en hel del som går att granska och hört en hel snack som jag skulle vilja höra följas upp. Är det här rätt forum? Ja jag tror det. Allt är inte guld och gröna skogar i svensk löpning och jag tror att sporten mår bra av att granskas lite. Jag hade inga förväntningar på att något sådant skulle dyka upp i det första numret men det är ett tips jag bjuder på för framtiden. Sen saknade jag självklart mina bägge böcker i avsnittet ”Bokhyllan” men det kanske kommer. 😉

Helhetsintrycket är att jag är glad. Jätteglad. Jag har själv tänkt tanken att starta en tidning om svensk löpning och att jag valde att slänga in några korta intervjuer med svenska löpare i Intervallguiden var just för att puffa lite för svensk långdistanslöpning. Nu har en riktig eldsjäl tagit sig an detta och jag hoppas att tidningen överlever för jag är mitt i målgruppen. Äntligen prenumererar jag på en tidning som jag verkligen kan vänta på att den ska dimpa ner i brevlådan. När vi börjar komma till nummer 5-6-7 tror jag vi har en känsla för vad tidningen är och jag håller alla tummar, tår och knän för att tidningen inte känner sig tvungen att bjuda på ett kom-igång-program per nummer. Målgruppen är oss som kan rabbla vårt PB på milen även om vi väcks mitt i natten och det lovar gott.

Tack för en bra start Spring och ett sista tips, glöm inte bort Norrland!

SpringHa det,

Mackan – som inte har någon koppling till tidningen utan är en fullbetalande prenumerant

Annonser