Etiketter

, , , , ,

Ibland får man intrycket att gamla stötar menar att vi inte brydde oss så mycket om skor förr i tiden. Jag säger som Brasse – Fel, fel, fel! Visst brydde vi oss men utbudet var betydligt sämre och i egenskap av ungdom var man hänvisad till äldre människors välvilja. De första nio åren av mitt liv var jag en lycklig idiot som tassade fram i det som erbjöds. Jag var inte invigd i världen av snäppet mer avancerade skor. Skolgymnastiken genomfördes i sockiplast eller skor som mest liknade dagens Converse och det gick väl bra. Min farbror Newal var något av en atlet i mina (och sina) ögon och skulle det till något mer avancerat i skoväg så var det nog därifrån det skulle komma och så blev det. När jag fyllde nio fick jag ett par röda Adidas med vita ränder. De var de finaste skor jag ägde och jag sken av stolthet. Det kändes väldigt märkligt med uppbyggd hålfot men jag vande mig snabbt och kvalade nästan in i klassens stafettlag i dessa skor. Jag kunde springa.  Att jag inte kvalade in berodde inte på skorna snarare på att jag satt på muggen eller något och missade starten på uttagningen. Det var svårt att hinna ifatt alla på 2,5 km när man var långt efter från start. Jag kom femma i uttagningen och det var fyra platser.

Nästa starka skominne är mina första orienteringsskor. Tolv år gammal var jag och det funkade inte riktigt att springa genom träsken i vanliga skor. Om inte annat blev slitaget något påfrestande för skorna. Jag blev lovad ett par skor av mamma och pappa men vi höll oss till enklast möjliga modell. Femtio spänn tror jag dom kostade och det var nog det sjukaste par skor jag någonsin ägt. Formgjutna i rågummi med dobbar och allt. Tänk er någon sorts fotbollssko med stor dobb och allt i ett sladdrigt stycke. Garanterat slitstarka och med bra grepp men vilken sjuk sko. Älskade jag skorna? Ja! En tävling överlevde dom innan jag glömde dom i omklädningsrummet på Skavlöten och dom sågs aldrig mer till. Det var stor sorg. Mina föräldrar kände av den här sorgen och i stället för att skälla på mig åkte vi och köpte ett par nya skor. Jag vet inte varför vi inte köpte likadana utan gjorde en rejäl uppgradering till ett par blå Kompassrosen. Riktiga OL-skor. Likadana som dom andra kidsen hade. Oj vad glad jag var.

nokia

Den här typen av skor hängde med ett tag men ett par år in på åttiotalet kom svenska SM-Sport med ett par blågula skor med riktig löpkänsla. Det var de pjucken man skulle ha och det var såna jag skaffade (läs fick). Jag och alla andra killar i H15-16 skulle springa i den här fantastiska skon för den sprang Jögge i. Om ni inte vet vem Jögge är så var han den hårdaste svenska idrottsmannen på den tiden. Han tränade som ingen annan och var fruktansvärt bra. Jögge sprang för Almby IK och senare Malmby IF, två dominanta klubbar på den tiden. Jögge var den stora idolen och i de här skorna blev jag snabbare och snabbare. Jag skulle kunna ge skorna cred för det men det var nog snarare att jag gick från att vara dvärg till normallång. Det är inte så dumt med lite längre ben i skogen. Med längre ben kom högre fart och spikskorna gjorde sitt intåg i orienteringsvärlden. Mina blågula SM-skor byttes mot ett par röda spikskor, jag har för mig att det var Karhu, och nu gick det undan. Samtalsämnet inför tävlingarna var om det var optimalt med 6, 9 eller kanske rentav 12 millimeter i skorna. Jag lovar att det var inte roligt när man valde tolvor och det blev långlöpning på hårt underlag. Men oj vilket grepp när man valde rätt. Det bokstavligen gnistrade under skorna på klipphällarna. Så småningom förbjöds spikskorna på budkavlar och jag slutade springa. Redan då kunde jag konstatera att det var bättre förr.

kompassrosen

Oj förlåt, glömde jag att diskutera landsvägspjuck? Nå, det var inte så mycket att diskutera på åttiotalet. Jag sprang i Karhu och så var det med det. Hetast, snabbast och skönast på den tiden.

Bilderna har jag snott från http://asplovet.blogspot.se/ och jag antar att han inte har något mot att jag återanvänder lite från hans avslutade blogg. Det var inte förrän jag letade bilder som jag hittade den pärlan.

Ha det,

Imelda

Annonser