Etiketter

, , ,

MorgonJogg Före Frukost, det är banne mig kungen av träningspass. Inte för att det är extra effektivt utan helt enkelt för att det är så skönt både under och efter. Förkortningen tror jag att jag har hittat på själv och för vissa har den känts så viktig att jag har fått förslag om att den borde vara med i definitionerna i mina böcker. Just det att det är min egen förkortning gör dock att jag inte riktigt tycker att den platsar där. Däremot platsar den som förkortning för det absoluta favoritpasset. Hade någon föreslagit passet för mig när jag var tonåring hade jag skrattat gott för då fanns det inte på världskartan att springa tidigt på morgonen på tom mage, men man lär sig. Jag vet egentligen inte om jag blivit direkt morgonpigg genom åren men kärleken till morgonjoggen har gjort att jag tycker det är värt att masa mig upp tidigare än annars.

Jag fick upp ögonen för det för drygt tio år sedan och tänkte att det vore ju inte så dumt ur ett praktiskt perspektiv om man kunde springa före frukost. Tänk att slippa äta och sen vänta utan att kunna dra iväg direkt? Det var något som tilltalade mig. Det tilltalade mig lite extra eftersom det kraftigt skulle underlätta transportlöpning till jobbet och det var något jag ville få in för att kunna öka träningsmängden. Tänkt blev till gjort och en vacker dag packade jag min ryggsäck och sprang mot jobbet. 18,4 km var det till den plats jag då konsultade på och jag var beredd på en fin resa för jag hade hört andra sjunga morgonjoggens lovsång.

Solen sken, fåglarna sjöng och jag upptäckte att jag njöt. Njöt som fan. Ett tag. Njutningen avtog gradvis och för varje steg jag närmade mig stan blev det lite mer plågsamt. Jag minns så väl hur jag fick stanna för rödljusen vid Universitetet och seriöst undrade hur jag skulle ta mig ända fram. Jag mådde allt annat än bra och förbannade alla puckon som hade sagt hur skönt det var. Det var inte skönt någonstans utan rentav vidrigt. Riktigt hemskt. Jag ville bara teleportera mig någon helt annanstans. På något sätt tog jag mig ändå de sista kilometerna men jag var långt från nöjd just då. Nöjd blev jag däremot när jag fick min frukost och kunde avrapportera min insats på det som vid den tidpunkten var Sveriges enda löparforum. Extra nöjd blev jag när Kabouter berömde mig, någon som minns honom? Själv hade jag inte sprungit någon mara vid den tidpunkten men det hade han. Och snabbt dessutom. Han skrev att han aldrig skulle pallat ett sånt pass och dessutom med ryggsäck. Det fick mig att inse att jag kanske hade överdrivit något. Jag var stolt som en tupp och sen dess har min MJFF varit ett stadigt inslag i träningen, om än inte så långa pass. Gradvis vande jag mig så bra att det nu är favoritpasset, passet där jag tänker som klarast och känner mig nöjdast efteråt. Numera klarar jag till och med av att springa SDFF och IVTFF även om det inte sker så ofta, men jag kan. Kroppen är fantastisk på att anpassa sig. Dagens MJFF blev tillsammans med Tibor runt en spegelblank sjö och var riktigt trevlig och får jag välja är det alltid vatten nära så att jag kan avsluta passet med ett bad. Bilden nedan kommer från min absolut trevligaste morgonjoggsrunda, men den kan jag bara springa på semestern.

DSC02938

Ha det,

Mackan

Annonser