Etiketter

, , ,

Vi har några små pärlor till ord som spritt sig jorden runt och fartlek är ett av de orden. Att variera och leka med farten i en sorts ostrukturerad intervallträning är inte bara nyttigt utan skojigt. Precis som jag tycker det är med svenska ord som går på export. Att andra lånar från oss och inte som det oftast är, tvärtom. Men den senaste tiden har jag oftare och oftare i mitt flöde sett att SATS använder ordet speedplay.

Speedplay.

Det gör så ont i mina ögon. Nog för att SATS är bra på att misshandla språket på fler sätt än så men nu har dom tagit priset. Jag skiter om det är något koncept. När en nordisk gymkedja inte klarar av att använda lokala ord som dessutom är förankrade jorden runt blir jag väldigt trött. Hur svårt är det säga fartlek och varför verkar så kloka inbitna löpare nu köpa det och använda det? Bara för att någon skitnödig marknadsföringsmänniska tycker att det låter häftigare med speedplay än med fartlek. Är det för att det ska passa in med alla andra engelska häftiga namn? SATS kan förresten få ett annat tips på vägen, jag lovar att det går att använda ordet löpning i stället för running. Det är samma sak men smälter bättre in i svenskan. Jag har sett att ovan nämnda företag även gör härliga blandningar som #runningutmaningen. Kom igen, ni kan bättre. Det svider i både ögon och hjärta att läsa sånt.

Och ni på SATS som hänvisar till att ”någon har bestämt att det ska heta så”, se till att låta den marknadsföringstomten veta att nu tar vi och ändrar på det. Man måste inte alltid göra sånt som någon annan bestämt. Jag var väldigt nära att ramla in i Godwins lag här men man får skilja på fikon och vattenmeloner. Se bara till att ändra det. Snälla. Det heter faktiskt fartlek. Det är en pytteliten fråga i det stora sammanhanget men om vi nu har ett språk, varför inte använda det? Det behöver inte ens vara ansträngande när vi redan har ord som fungerar.

Bloggtomte

Ha det,

Mackan

Annonser