Etiketter

, , ,

…än en solig dag på kontoret. Jag hade planerat Väsjöberg i går eftermiddag men det var roligare att gå ut och äta god indisk mat med trevligt sällskap. Dessutom tänkte det regna i dag och regn är mycket bättre än torrt på många sätt så här års. Egentligen på alla sätt utom för att torka eller för att snabbt ta sig uppför. Att torka hade jag inget behov av men att ta mig upp och ner för ett berg har jag ett stort behov av. Helst så fort som möjligt åt alla håll. Jag har varit med om några hemska vändor där när det varit lerigt men höll tummarna för att det inte skulle hunnit grisa så farligt.

Var det halt då? Jo. När jag kom dit stod det tre löpare vid botten av backen och jag frågade om det var halt.

– Jo, det är halt.

Okej, inget som jag inte väntat mig med andra ord och jag startade men gömde klockan för att slippa irritera mig på att det skulle gå långsamt. Det slirade lite uppför och kändes lite vanskligt att galoppera utför i full fart så jag försökte anpassa mig. Dessutom skulle jag hålla på i över en timme så jag hade egentligen ingen brådska. Jag hittade en rytm i min ensamhet. Ja, mitt hopp om sällskap försvann redan efter en vända men så dök en annan gubbe upp. Han såg lite väderbiten och senig så jag tänkte att här kanske jag kan få lite sparring uppför. När jag startade min nästa vända hade han hunnit en fjärdedel uppför backen men jag var ifatt honom redan efter en tredjedel av backen. Så var det med den sparringen. Jag hejade på honom och försökte peppa lite men inte att jag fick något svar. Långsam och sur med andra ord. Eller trött, jag vet inte. När jag var på väg ner stod han stilla mitt i backen lutad mot stavarna och jag undrade om jag skulle få se honom något mer. Nä det fick jag inte.

Så det var bara att mata på i min ensamhet och någonstans fann jag harmonin i regnet och blåsten. Det gick inte jättesnabbt och det var framförallt utför jag tappade tid mot normalfart men jag gjorde min dryga timme i berget och lyckades väl i alla fall logga typ en kilometer i total stigning. Som ett bättre motbakkelöp och om gudarna vill så blir det just ett sånt om cirka sju veckor. Nästa gång kanske det är torrt och då går det snabbare när det inte släpper i steget. Trött lär jag bli då också men upp kommer man alltid.

Bild

Ha det,

Mackan

Annonser