Etiketter

, ,

Jag vet inte hur många gånger jag fått beröm för mina tassar och alltid är det av fotnördar. Naprapater, sjukgymnaster och en del löpare är riktiga fotnördar och när dom ser hur jag spretar med tårna blir dom glada. ”Du har fötter som löparna från Tanzania”, fick jag höra av en naprapat.

Vän av ordning undrar kanske hur jag fått så starka och rörliga fötter trots att jag inte pysslar med barfotalöpning och ibland propagerar för att använda ortosulor. Jo jag är en barfotaman. Att jogga i barfotaskor 2-3 gånger i veckan är trots allt ingenting mot att vara barfota så mycket det går. Helst 24 timmar per dygn under maj-september. Det är ingen ställningstagande från min sida utan det är helt enkelt så att jag älskar att vara barfota närhelst det går och så här års går det mycket. Fotsulorna må vara lite klena i början av säsongen men att trampa på en kotte då och då är inget som jag dör av. Jag älskar att känna gräset mot en bar fot och att döma av hur mina tassar såg ut efter gårdagens gräsklippning älskar gräset mina bara fötter. Om man nöjde sig med att titta på just fötterna kunde man lätt få uppfattningen att jag verkligen var Hulken i går. Det tog sin lilla tid att bli ren men det var det värt.

Förutom att vara barfota så mycket jag kan så lär löpningen i obanad terräng göra sitt till. Det stärker både här och där men just fötterna får verkligen jobba när inget steg är det andra likt. Att dundra fram i full fart genom skog och myrar är mumma för inte bara själen utan för så mycket mer. Det är så vitt skilt mot att ta tusentals identiska steg på bana eller asfalt. Det har också sin tjusning men alla balanserande små muskler får inte jobba på samma sätt. Men nu har jag inte tid att fotfilosofera mer utan ska ägna mig åt att praktisera det jag förespråkar.

Bild

Ha det,

Mackan

Annonser