Etiketter

, , ,

Äntligen är jag hemma igen. Det är jätteroligt att vara ute och resa men gud så skönt det kan vara att komma hem. Det kändes lite vemodigt med den sjunde och sista morgonjoggen i Central Park i tisdags morse men det gick över när den var avklarad. Jag är ruskigt nöjd med att jag kom ut och joggade varje morgon i NYC, inte ur träningshänseende utan som livskvalitet. Det är så häftigt att ge sig ut i just den där parken bland alla människor för det är verkligen en salig blandning. För mig som normalt sett inte ser en enda löpare under mina morgonjoggar blir det plötsligt fler att springa om än under en vanlig löpartävling. Dessutom med en inramning som är svårslagen.

För övrigt var en rejäl storstad precis vad jag behövde. Min vän G, inte att förväxla med El_G, påstod att han hörde mig hosta på avstånd när jag kom springande i parken. Jo, så var det nog för det fanns pollen i parken men farten var lugn och då var allt lugnt. Men resten av stan är betydligt mer fri från pollen och det var skönt för kroppen. Om vi bortser från det trötta vänsterbenet, som för övrigt blivit bättre för var dag, så har kroppen varit väldigt medgörlig. Och det var tur det för vi har gått så in i bängen mycket. Jag undrar om jag ens gått så mycket under någon vandring? Vi har varit på benen från den tidiga morgonjoggen ändå in på kvällen. NYC ska ses till fots, det är min bestämda uppfattning och oj vad vi har hunnit se. Se och shoppa. Baddaren var imponerad över hur mycket jag bunkrat upp under min resa. Jag hade avstått från att köpa kläder länge innan jag åkte och nu kan jag konstatera att det lär inte behövas på lång tid framöver heller. Mycket bra!

Hursomhelst är jag hemma igen. Det blir mycket jobb den närmaste månaden men jag tänker hinna med att träna en hel del också. Jag är väldigt nyfiken på hur kroppen känns nu efter flygresan. Har den suttit till sig på ett bra eller dåligt sätt och hur mycket björkpollen är det egentligen här hemma? Jag känner att det är en del men inte så mycket som jag befarade. Nattens regn och snö kanske har gjort sitt till. Motivationen efter Boston är i alla fall hög till både mer styrka och till mer löpning. Jag åkte på en riktig runners high under min näst sista jogg i Central Park och insåg hur härligt jag tycker det är att röra på mig med löparskor på fötterna. Jag insåg återigen hur mycket gemenskapen med andra likasinnade betyder för mig när folk spontant kommer fram på stan och gratulerar till loppet. Jag insåg hur mycket alla mina löparvänner betyder för mig när jag läst alla bloggkommentarer och FB-kommentarer. Fan vad jag gillar det här även när resultaten uteblir. Men det är ännu roligare när det går bra.

CP_Run

Ha det,

Mackan

 

Annonser