Etiketter

, ,

När träningen inte genomförts som jag velat får jag se till att göra det mesta av den tid jag har. I går kändes höften mogen för att testa snabbare löpning igen. Första gången på över två veckor och jag får erkänna att jag var nervös. Ett bakslag här och det hade sett brunt ut inför maran. Jag hoppade direkt på det passet som jag hade på skissen sen tidigare men valde att förlägga det till mitt nya maratonvarv, en runda som jag aldrig någonsin sprungit bra på. Eftersom det är 7 km passar det väldigt bra att springa intervaller på 6 km med 1 km joggvila just där och det är lätt att avbryta utan att ha för långt hem. Farten hade jag givetvis inga planer på utan det var känsla som gällde. Trots det visste jag att jag skulle bli lite ledsen i ögat om jag inte klarade det jag har som ”skamtempo”. När jag stack iväg kändes det inte som jag ens var uppe i den farten men jag vågade inte gå på hårdare. Jag kom i alla fall in i det och även om jag var ovan vid fart så höll det hyggligt. Eller rättare sagt så höll jag ihop passet bra, 21 sekunder i diff mellan snabbaste och långsammaste är bra, speciellt när det är den första som är en långsam outlier. Det var dock väldigt tydligt att all vila och bilkörning gjort att jag kopplat ur vissa delar som ska vara inkopplade. Hur vet jag det då? Sketbenet! Jag blev galet trött i en rätt isolerad del av låret medan resten av kroppen inte alls var trött på det sättet. Nu blir det till att fixa synapserna pronto för annars kommer det att bli en hemsk upplevelse i Boston.

Hur hårt hade jag sprungit då? Det skulle jag få reda på i dag. Hade jag gått på hårdare än maratonansträngning på gårdagens totalt 24k skulle dagens långpass bli ett elände. Jag hade allokerat tre timmar till dagens 36  km med tanke på hur stel jag kanske skulle vara, men det visade sig att det var väl tilltaget. Steget var betydligt bättre i dag än i går men sista milen kändes det att jag hade 50 km i benen de sista 24 timmarna. Jag tappade inte farten men jag blev trött. Kanske mest i skallen. Well, det är väl det som är tanken med att köra back-to-back? Jag tackar kroppen för att den inte blev tom förrän då, det kunde lika gärna varit tufft från första steget. Det är inte många bra insättningar jag gjort på Bostonkontot men dagens går i alla fall rätt in på banken. Kan jag få in ytterligare 3-5 bra pass på de sista 23 dagarna och koppla synapserna kommer det bli en trevligare resa mellan Hopkinton och Beantown.

20130316_145931

Tjohej,

Mackan

Annonser