Etiketter

, ,

Klockan är halv åtta på kvällen och jag sitter ensam på en vägkrog utanför Arboga och reflekterar över helgen som varit. Tre timmar tidigare hade jag åkt från min gamla mormor i Alingsås. Vid 95 års ålder hör hon inte så bra längre men hon skämtar och skojar och konstaterar att hon har det faktiskt väldigt bra på hemmet, även om det hade varit trevligt att få bo kvar hemma i lägenheten hon hade. Hon undrar vad jag egentligen haft för mig under helgen och jag försöker sammanfatta så gott jag kan. Allt jag planerat gick att genomföra och gudarna ska veta att det var inte givet.

Som ni kanske märkt har det varit lite paus i bloggandet. Med en höft som gjort rejält ont har det inte känts särskilt motiverande att skriva. Eller springa. Ja, det senare gick inte alls. Vad som hänt var att det smällde till i ryggen vid en hastig rörelse samtidigt som jag hade något onödigt tung i händerna och plötsligt gjorde det satans ont runt hela höger höft. På väg ner till Göteborg stannade jag till hos Naprapat-Martin och han blev…fascinerad. En timme med händer, armbåge, elektriska nålar och elektroder var vad han hoppades skulle klara av att permanent lösa upp alla kramper. Det hoppades jag också för jag hade inte tagit ett löpsteg på en vecka. Och baske mig om jag inte kunde jogga en timme med El G i lördags. I backen upp från Herkules-stugan kände jag att det ömmade lite men det var bara en viskning jämfört med hur det kändes bara 24 timmar tidigare.

Så, det var med ett mycket gott humör jag i lördags eftermiddag for till Lerum och fick höra en presentation av en nytt löpargäng. En presentation som gjorde mig mäkta imponerad. Hade alla klubbar haft ett så seriöst upplägg skulle nog svensk löpning få en ännu större bredd och ett gäng PT’s och kommersiella aktörer få det jobbigt. Jag satt och njöt när jag hörde hur dom för en mycket billig peng erbjuder fyra ledarledda träningstillfällen i veckan med lite olika inriktning. Med ordentligt utbildade och erfarna tränare. Med samarbete med medicinsk expertis. Helhet! Jätteroligt att uppslutningen dessutom var stor på infoträffen och jag hoppas att det lyfter! Det var en riktig energiboost och jag kunde sen avnjuta god öl i trevligt sällskap med mina roliga kompisar under kvällen. Äntligen fick jag testa den berömda Kråkans Krog och det var ingen besvikelse. Det känns dessutom som jag måste ner och testa uteserveringen vid tillfälle, gärna med ännu fler vänner.

Det var lite nervöst hur höften skulle ha reagerat på det första passet när jag på söndag morgon åkte till Tuve.  Tanken var att bli guidad runt Hisingsparken och Svarte Mosse av Anders och med förstärkt sällskap av Jan-Erik. Facit? Lite trötta muskler i höftpartiet efter den hårda massagen men ingen ondska visade sig. I stället visade sig Göteborg från sin bästa sida och vi fick tre mil i solsken och svaga vindar i en miljö jag inte visste existerade på den delen av Hisingen. Ett extra plus att Anders visste var alla de högsta utsiktspunkterna finns. Bra jobb för benen och otroliga vyer.

Nu tappade jag hastigt och olustigt en vecka av träning inför Boston och det återstår att se hur höften gillar hårdare löpning men jag fick en helg att minnas. Jag vill på det här sättet tacka alla gamla och nya vänner jag hann möta under 48 intensiva timmar. När jag satt på vägkrogen på väg hem och reflekterade kände jag att det är det jag tar med mig från förra veckan. Jag har fått ynnesten att möta generösa och varma människor som verkligen ger mig något på flera olika plan. Det gör mig varm i hjärtat, tack!

Nu är jag tillbaka hemma igen och jag hoppas att jag även är tillbaka på vägen mot Boston Marathon.

2014-03-22 15.20.39

Ha det,

Mackan

Annonser