Etiketter

,

Häromveckan hörde mamma av sig och hade en undran om sin träning.

– Jag har sprungit fem mil den här veckan, ska jag vila i dag?

– Känns det bra så spring en sväng svarade jag!

Fem mil i veckan, det är det inte många motionärer som mäktar med. Nu i helgen hade hon visst trasslat bort sig lite under löprundan och milpasset blev hastigt och lustigt 15 km. Det är ett långpass som heter duga för de flesta människor i det här landet. Det kan jämföras med gymnasieleverna jag föreläste för som tyckte att en runda runt Årstaviken var overkligt långt med sina 7,5 km. Gymnasielever på ett program inriktat mot friskvård och personlig träning. Min mamma fyller 69 år i sommar och hon springer alltså det dubbla. Det går inte fort men det är anpassat efter hennes förmåga och det är den förmågan vi alla ska jobba efter. Ja, inte hennes utan vår egen.

Det häftigaste av allt är att när hon var 35 bast hade hon aldrig fixat att springa så långt. Det var ungefär då hon insåg att det var roligare att engagera sig i min orienteringsklubb och springa själv än att sitta och vänta med en cigg i munnen på någon tävling långt ute i skogen. Halvvägs in i sitt nuvarande liv tog hon tag i den otränade kroppen och kom igång med en mer aktiv livsstil och den varar än. Det är aldrig för sent att börja.

Löpträning mitt i livet.

Det tycker jag är häftigt och jag hoppas att hon får vara hel och skadefri, då kanske det kan bli en halvmara till hösten. Fixar man 15 km på träning fixar man en halvmara på tävling, det säger jag nu! Jag har en riktig stålmamma som en av Sveriges bästa ultralöpare uttryckte det och jag kan bara hålla med.

???????????????????????????????

Ha det,

Mackan

Annonser