Etiketter

Det var med tunga ben och lätt sinne jag joggade bort mot Maratonvarvet. Pollensäsongen har brakat igång med full fart och friska vindar gör det inte bara jobbigare för mig i form av luftmotstånd utan det sprider sporerna. Men solen skiner och det är otroligt skönt ute. Lätta skor, splitshorts och en tunn långärmad tröja som kavlades upp redan efter 30 sekunder. Det gör att det känns jättebra i skallen men benen, benen. Jag kan inte skylla tunga ben på bara pollen utan det har nog lite att göra med att jag fick brutalmassage i går. Det kändes fruktansvärt tungt redan när jag joggade och det blev inte lättare av att leka tävlingsfart. Inte ett dugg lättare.

Pannbenspass skulle nog vissa kalla det. Själv kallar jag det 24,5 km plåga. Jag sprang 16 km i tävlingsfart och resten som styggjogg och vi kan väl konstatera att benen funkade. Dom funkade utmärkt efter förutsättningarna. Andningen var inte mer ansträngd än att jag kunde genomföra testet att springa med helt stängd mun men varje steg var en plåga. Det var liksom skitlätt och skitjobbigt på en och samma gång och jag är inte förvånad. Bra flyt i steget men trötta muskler, jag har varit med om det förr dagen efter hård massage. Jag kom i alla fall hem till slut och kan konstatera att trots pollenmög och vårvindar friska gick det både snabbare och med lägre puls än förra veckan. Gott så och nu hoppas och tror jag att det kommer att bli lättare under resten av veckan. Jag tar det som ett tecken att mitt favoritkafé hade bakat en ny sorts (jättegod) bulle i sortimentet och den avnjöts i vårsolen tillsammans med Fika-Christer. Jag har fortfarande inte kommit på hur jag ska orka med backarna i Boston men det går i alla fall framåt.

DSC00305

Ha det,

Mackan

Annonser