Etiketter

, ,

Det har hänt vid mer än ett tillfälle att jag fått på pälsen att jag skulle vara en glädjedödare när jag påpekat att jag tycker att det är direkt dumt med ”streak running”. Ja, att man ska upprätthålla en obruten rad av dagar då man är ute och springer. Jag är ingen glädjedödare utan jag är bara helt övertygad om att det kan vara en väg in i ortorexi. Det är inte en definitiv väg in men det kan vara. Tvångsmässigt tränande. Ortoroexi är det man kallar ett mer eller mindre tvångsmässigt ätande och tränande. Det var en väldigt intressant diskussion på radion i dag med författarna till en ny bok i ämnet om just det här och jag tänkte på min omgivning av tränande människor. Har jag några ortorektiker där? När jag var i gymsvängen såg jag i alla fall ett antal som var i riskzonen!

Det var inte så att jag inte tidigare hört/läst det jag i dag hörde på radion men det var ändå väldigt intressant. Ångesten som kommer av ett missat träningspass och folk som mår så dåligt av att inte få träna på några dagar. Fixeringen kring mat. När ska man äta? Vad kan man äta? När det blir ett problem att äta det som serveras när man är borta på en bjudning eller hamnar på en restaurang som inte har det man ”måste” ha. Det var intressant att höra om hur kontraproduktivt det kan bli att hoppa på olika kosttrender. Fixera sig vid att man inte får äta fett eller inte äta kolhydrater eller att intaget måste ske vid vissa klockslag.

Det blev en lång diskussion på Fejan om det här och jag ville sammanfatta min ståndpunkt lite så jag slänger ut det jag själv skrivit i diskussionen här också.

Ursprungsinlägget: ”Intressant om ortorektiker på radion. De väljer bort en massa livsmedel för att det är ”onyttigt” och är besatta av träning. En ortorektiker är rädd för att äta fel livsmedel och mår dåligt av att inte träna. Ät, träna och var glad av att du gör det, det säger jag nu.

Ät så att du orkar träna och träna för att du vill. Ett missat pass är inte hela världen och några bira eller Donken kommer inte att vända upp och ner på hela världen.” – Apropå missad träning eller snabbmat.

Både kropp och själ ska ha sitt. Jag läste något i stil med ‘Våga slå dank och släpp in själen’. Tror det var Joyce Carol Oates. Den meningen gillar jag!” – Apropå att tillåta sig själv att ta det lugnt ibland.

Att hitta sin egen drivkraft och att alltid hitta något att vara nöjd med är en bra början. Fiska efter det positiva i stället för det negativa.” – Apropå externa motivatorer och prestation.

Är du orolig för att du ligger i riskzonen, testa och se om du får ångest av att lite busigt ta ett par vilodagar från träningen och gå ut och käka något ”onyttigt”! Det betyder inte att du är ortorektiker om det ger dig ångest men kanske kan vara en fingervisning om att du ska ta dig en funderare. Det är skönare att bli glad av träning och god mat än att bli ledsen av att du missar ett pass här eller där. Jag kan avslöja att jag skulle vara fullständigt förkrossad när jag ser till min missade träning den senaste månaden. Men det är som det är och ångest skulle inte göra det bättre.

Och nej, jag är inte psykolog och utger mig inte för att vara det utan det här är bara mina egna reflektioner. Jag tror på en fungerande helhet och att inte fixera sig vid varken träningen eller kosten.

20130304_134951

Ha det,

Mackan

Annonser