Etiketter

, ,

Eventuella känningar av förkylningar är märkliga grejer. Egentligen är det inte förrän de börjar släppa som man kan vara säker på att de var där. Jag fick några dagar av ofrivillig vila och hela tiden gnager tanken om det är latmasken eller om det är en känning. Inte värre än att jag jobbade på som vanligt men kroppen ville ha mer sömn, var lite mer frusen, hade lite tryck i bihålorna och lite värk i luftrören. Lite av allting men inte riktigt som om att jag var sjuk. I går lallade jag runt på asfalten här i Täby och konstaterade att känslan och farten var ungefär som om jag hade sprungit ett hårt pass dagen innan. Fast jag hade ju inte det. Ja jag sprang i ärlighetens två gånger och på samma runda och efter samma känsla av att det skulle kännas behagligt och försiktigt. Känslan resulterade i två pass som diffade på endast 11 sekunder. Känslan var att kroppen inte riktigt var med på noterna än men jag blev snarare piggare än tröttare av passen och det är alltid bra. Har jag skit kvar i kroppen på riktigt brukar jag bli sänkt efteråt även om det varit lugnt.

Eftersom repetition är bra för att stämma av läget gav jag mig i morse ut på samma runda igen och konstaterade att nu gick det lite lättare. Det var rena rama isgatan ute så jag tog det försiktigt. Riktigt försiktigt på sina ställen. Återigen sprang jag med målet att hålla mig på en lätt ansträngningsnivå och trots att det nu var bitvis halt visade klockan på 1½ minut snabbare än under gårdagen. Så ska det kännas när kroppen är helt frisk. Även om det var en ofrivillig vila känner jag mig alltid nöjdare när jag tagit det beslutet när det helt klart inte var latmasken utan något som attackerade mig inifrån. Nu vågar jag nog testa lite fartlek och hoppas på att kroppen svarar som den ska. Boston närmar sig med stormsteg och jag är både för tung och för långsam just nu.

BAAMarathon_2014_Blast-Header_600x300

Ha det,

Mackan

Annonser