Etiketter

, , ,

Jag tror att hela min lilla del av världen är i chock efter att det landat lappmögel under natten. Själv höll jag på att ramla tillbaka ner i sängen när gräsmattan var vit utanför. Jag insåg dock att det var bara att ta tjuren i hornen och på med en herrans massa kläder och ut på det som ändå visade sig  vara barmark. Det var bara på gräset snön låg och resten hade transformerats till vatten. Det var inte bara en veritabel sjö på vägen till skogen utan många. När det här fryser på kommer det att bli minst sagt intressant. Men nu har det inte frusit på än och jag försökte undvika pölarna så gott det gick. Någon sorts obehaglig vind gjorde sitt bästa för att sabba min löptur men till slut var jag i skogen. I skogen slapp jag höra vinden skrika.

Chock var det. Mina egna katter kom in snabbare än jag hann blinka från morgonpromenaden och de var inte de enda djur som inte betedde sig som vanligt. Mitt under rundan springer en stor räv precis framför mig. En sån där riktig räv och inte någon skabbig liten sak som stryker runt bostadsområdena. Jag försökte se vart han tog vägen i skogen men han hade fattat att man kanske inte ska springa precis framför folk och återgått till att räva sig. Vad de nu normalt gör om dagarna. Själv valde jag att lalla på framåt och en kilometer senare var det dags igen. Nu var det en liten råbock som verkade ha förfrusit. Inte på stigen men en meter från. Jag tittade på honom och han tittade på mig. Det såg mer ut som en tavla av John Bauer än den vanliga skogen för han var så extremt stilla. Till skillnad mot räven tog han inte sitt förnuft till fånga och drog utan stod kvar. Kan han varit fastfrusen på riktigt? Jag ville i alla fall inte frysa fast så jag fortsatte hem mot min väntande frukost. Frukostar smakar aldrig som bra som när det är riktigt vidrigt ute.

wetwetwet

Ha det,

Mackan

Annonser