Etiketter

, ,

Dagens långpass var nästan misär. Två-tre grader ute och någon sorts sjuk luftfuktighet. Lägg därtill att jag sprang både ganska långt och rätt fort i går. Det enda som saknades var egentligen modden, då hade det varit riktig misär. Jag får erkänna att det varit lite si och så med långpassandet på trötta ben på sistone och det finns en anledning till det. Det är tufft och eftersom jag mer eller mindre bara motionerat sen Frankfurtmaran har kroppen som regel varit utvilad till långpassen. Men nu var den inte det och då blev det tufft från steg 1 till steg 30 000. Det var väl det ungefärliga antalet steg för dagen och eftersom det nu är Boston jag ska springa härnäst finns det ingen anledning att snåla på backarna. Så jag valde ”Den vidriga rundan”.

Helst hade jag velat ha sällskap men eftersom jag inte alls visste hur kroppen skulle reagera på gårdagens övning ville jag kunna vara flexibel med tempot och starta lugnt och en lugn start blev det. Lite för lugn märkte jag för det var svårt att hålla värmen uppe i den farten och jag skruvade gradvis upp tempot. Halvvägs var jag rätt trött men då visste jag att jag tagit den mesta av kuperingen och det gjorde det lättare. Dessutom fick jag syn på något jag verkligen gillade. Pumlor. Stora djävla pumlor som hängde i ett äppelträd. Och inte bara i ett träd utan strax därefter fick jag syn på ett till. Nu vet jag vad jag behöver till nästa jul.

Stärkt av pumlorna och med längtan efter pizza gick den andra halvan betydligt fortare än den första och jag tog en liten detour på slutet för att komma upp i pizzadistans. Jag kan lova att den pizzan smakade gott. Nu har jag gjort två bra veckor i min Bostonträning och det känns finfint.

DSCN1353

Ha det,

Mackan

Annonser