Utkastad och maratonredo

Min turné är avslutad och nu är jag redo för att titta på maratonloppet. Jag hittade en trevlig liten plats inne på Östermalms IP och satte mig där med mitt bord i all anspråkslöshet. Det var en lagom ström av bekanta och obekanta som kom förbi och jag har haft det väldigt trevligt. Flera som hade frågor om maratonloppet och hur det funkade inför start och efter målgång och var man gjorde det ena och det andra. Kände mig stundtals som värsta guiden och kunde besvara varenda fråga.

Tyvärr visade det sig att arrangörerna inte bara hyr Danicahallen utan faktiskt hela idrottsplatsen. Det vet jag nu för till slut kom en mässgeneral och förklarade att ingen står ute på området. Antingen hyr man inne i hallen eller så är man inte alls. Samma regler för alla oavsett hur anspråkslöst litet bord man har. En av mina trevliga läsare hjälpte mig att omgruppera till Lidingövägen men det visade sig att det var helt värdelöst att stå däruppe så nu är jag hemma. Jag kommer inte ihåg vad han hette men tack för hjälpen och tack för den sköna kommentaren.

Fan, det här ju coolt att ha på meritlistan. Utkastad, det är riktigt punk!

Ja, han var av min generation och jag fick ett gott skratt. Tack alla som kom förbi. Det blev många trevliga pratstunder och det värmer alltid lite extra när okända människor kommer fram och tackar mig för boken har hjälpt dom i löpningen.

Jag har full förståelse för att jag inte får stå inne på området om arrangörerna hyrt hela alltet och nu håller jag mig hemma och laddar för långpasset jag tänkte hinna i morgon bitti. Skönt att vara i skuggan ett tag efter en hel dag i solen. Det enda som jag tycker är synd är att jag inte hann träffa en enda av mina långväga kompisar innan jag åkte hem. Men jag hejar på er ute på banan från den vanliga platsen i mittsträngen av Norr Mälarstrand, strax efter vätskestationen vid Rålis. Ett stort lycka till nu allihopa. Glöm inte bort att njuta lite av loppet också. Jag njuter av att vara redo som publik.

Boken (2)

Ha det,

Mackan

Annonser

Provlöpning inför TTT

Jag har inte varit ute och snurrat på Mårdhundsvarvet sen jag kom hem från England men idag är det allt dags. Banbesiktning är viktigt och även om det garanterat inte uppstått några vägarbeten eller andra hinder som kan störa vid asfaltslopp vill jag se att allt är okej. För nu är det mindre än två veckor kvar till världspremiären av Täbys Tekniska Terräng. Jag tycker att jag har ett rätt hanterbart startfält och målsättningen med insamlingen till Cancerfonden är uppnådd men jag skulle gärna se fler löpare, speciellt tjejer. För det finns platser kvar för den som vill.

Egentligen borde jag ägna mig åt att skutta på underlag som ger mer vana vid att springa snabbt där det är plant men det här känns roligare idag. Nattens regn gör att kroppen känns fin och då kan den få känna sig fin i en sån miljö också. Att få vakna upp och slippa känna sig bakis är faktiskt gudomligt så här års. Ska jag vara bakis vill jag faktiskt få vara rusig innan baksmällan kommer och inte på grund av pollentrollet. Ett troll som var på gott humör igår och som jag tror är snällt idag med. Hur det är med vädergudarna i eftermiddag är jag mer osäker på. Jag vill åka in och sätta mig i eftermiddagssolen utanför maratonmässan och tjöta med kända och okända löpare men då ser jag nog att det är just sol. Charmen med att sitta i regnet med en kopp kaffe är inte riktigt densamma. Håll tummarna för att jag kan slå upp mitt lilla bord. Den här gången utan varken saft eller svettiga löpare.

DSC_0567

Men först Mårdhundsvarv!

Ha det,

Mackan

Stockholm Marathon – Tipset 2013

Cirka tre dygn kvar innan startskottet går för årets upplaga av Stockholm Marathon och jag blev ombedd att tippa hur det går. Jag har valt att hålla mig till herrar och SM för jag har bättre koll på dom och jag är rätt övertygad om att den tävlingen blir betydligt jämnare än damernas SM. Det som slår mig är hur svårt det är att tippa. Det är lite samma problem som när jag ska tippa Bajen i fotboll. Det finns en massa personligt tyckande och förhoppningar med i ekvationen, kryddat med att jag inte har koll på vad några av löparna har för planer. Den extra kryddan är att några alltid kliver av på en så lång distans och vilka blir det den här gången? Ja, inte vet jag utan jag har fått spå i fiskrens och annat fuffens. Får se om det var några bra braxar jag slaktade för att få till det. Nog med skitsnacket, här är listan.

  1. Mustafa Mohamed -79, Hälle IF – Om inget konstigt händer ska Musse leka hem det här. Så överlägsen är han i teorin.
  2. Daniel Woldu -89, Hammarby IF – Förrförra årets SM-vinnare sprang mycket bra i Hamburg för någon månad sen och är han återhämtad är han given favorit till andraplatsen.
  3. David Nilsson -87, Högby IF – Medalj på två SM i rad och jag tror att han tar en tredje. Magkänslan säger mig det.
  4. Emil Lerdahl -82, Hammarby IF – Tvåa på SM förra året och har kapaciteten att slåss om medaljerna om formen finns där. Gör den det?
  5. Patrik Engström -77, FK Studenterna – Killen som för 10 år sen undrade om jag trodde att han kunde springa under tre timmar på maran någon gång. Det kunde han. Levererar som vanligt överdjävliga träningspass och drog totalt 45 km i fin fart under en och samma dag för knappt två veckor sen. En tid ner mot eller under pers?
  6. Fredrik Johansson -85, Ullevi FK – Statistikfemma förra året med en tid satt i ett kyligt Frankfurt. Kan han leverera även i högre temperaturer? Jag tror det.
  7. Janne Holmén -77, Rånäs 4H – Jag tror inte att förra Europamästaren ställer sig på startlinjen utan att vara i hygglig form även om han nu är motionär. Vann långa klassen på Terräng-DM i utklassningsstil och kan nog leverera ett stabilt resultat.
  8. Anders Österlund -73, Västerås SOK – Gjorde ett kanonlopp i Düsseldorf för ett tag sen. Är han återhämtad från det kan det gå bra det här.
  9. Brian Buchtrup Nielsen -76, Fredrikshofs FIF – Brian överraskade mig med sin finfina tid i Manchester och jag tror att det kommer gå fort på hemmaplan också.
  10. Henrik Löfås -83, Upsala IF – Orienteraren från Uppsala kan springa men har en vad som oroar. Håller den eller inte? Jag tror det. Håller hans egna fartplaner dessutom bör det räcka till topp 10.

Det mest uppenbara namnet som saknas på listan är Haben Idris men jag ställer mig tvivlande att han klarar av att hålla sig nog kylig på den långa distansen. Gör han det kan det gå fort. Alla som är insatta i svensk maratonlöpning saknar garanterat flera andra namn men här nämner jag inga fler. Hur kul är det att tippa om man helgarderar sig?

Själv springer jag inte men är vädret trevligt lär jag sätta mig utanför mässan med en trave böcker. Kanske inte i första hand för att sälja utan för att ta chansen att snacka med alla de polare som springer. Planen är i så fall att sitta längs gångvägen upp mot Lidingövägen. Sen blir det givetvis en sväng in på lördag för att stå på Norr Mälarstrand och heja. Låt oss hoppas att alla får chansen att göra sitt bästa och att vädret inte ska tvinga ner någon på knä.

OnKnees

Ha det,

Mackan

Bättre fäkta illa än att fly

Skam den som ger sig. Efter förra veckans dassiga banpass ville jag testa samma sak igen. Hur man än vänder och vrider på det är jag väldigt ovan vid att springa på tartan och även om jag har det rätt jobbigt med pollen så får benen tartanvana om jag springer på det. Torrt och varmt ute men den kraftiga vinden fläktade fint. Riktigt fint. Tyvärr blir det lite bieffekter av kraftig vind men det påverkar trots allt bara egot och inte träningseffekten. Så jag gav mig den på att försöka igen. Tänkte att om jag bara håller samma fart men gör några till får jag nog vara nöjd i blåsten.

För första gången sen oktober letade jag dessutom upp pulsbandet för att se om jag tappat någon puls i år. Det sägs ju att man ska göra det när man blir äldre. Under uppjoggen kunde jag dock snabbt konstatera att jag låg på den gamla vanliga låga pulsen i den vanliga uppjoggsfarten. Hade jag varit en sån där miffotonare hade jag varit stolt som en tupp med vilken fart jag kunde springa lågpuls. Men jag vill hellre se vilken fart jag har med hög puls och det blev jag snart varse.

Vi behöver inte gå in på några detaljer annat än att det gick ganska precis lika långsamt idag men med den stora skillnaden att det blåste rejält. Löpsteget kändes bättre än senast och jag slapp få krupp även om det är den gamla vanliga känslan att det stryper när farten går upp. Det är väldigt stor skillnad i känsla bara på en marginell höjning av fart. Pulsen på ett sånt här pass verkar ändå vara den gamla vanliga och det är ett bra tecken. Kämpa på gamla kropp! Så länge hjärtat vill pumpa bra skiter jag i vad det står i passet. Den här gången var jag heller inte tagen efteråt utan en fin känsla i benen när jag joggade hem. Bra så. Jag kan leva med att motorn stryper på träning bara jag får effekt av det och slipper hamna i koma efteråt. Dagens belöning fick bli isbrallorna för att sänka temperaturen ekipaget.

???????????????????????????????

Ha det,

Mackan

 

Nyservad idéspruta

Det vore att ljuga att påstå att kroppen inte känt av tävlingsveckan jag hade men jag hade hoppats att det skulle kunna fixas med tiden. Det gjorde det inte eftersom jag tror att jag skuttade till mig en liten låsning. Under det första racet gjorde jag ett par vådliga hopp under startrusningen utför sluttningen och något satte sig nog i ryggen. Som G-Man uttryckte det:

– Vad fan gjorde du uppe på dom stora stenarna?

Jag försökte ta mig fram. En sten som har 50-70 cm höjd när man hoppar upp på den låter inte så farligt men när man hoppar ner och det är brant utför blir fallhöjden desto högre. Jag kände redan under den första tävlingen att det började dra konstigt i vissa muskler men det kom och gick. Nu har det kommit och gått i ett par veckor så jag åkte till Martin. I vanlig ordning bad jag honom att gissa lite vad som felades och han gissade rätt. Eller gissade och gissade, han har bra koll på hur min kropp ska se ut för att fungera. Nu hade den blivit vriden åt motsatt håll mot hur mina problem brukar kunna se ut och det är mycket riktigt min snälla sida som har tjafsat lite.

Nu är jag knådad och knäckt och slipper förhoppningsvis känna av några konstigheter. Inte så att jag har haft ont men jag vill hellre mota Olle i grind innan det blir något som smärtar.

Resten av dagen har jag – med undantag för förberedelserna för morgondagens löpargäng – tänkt vara mer reaktiv än aktiv. Det blev en väldigt lång arbetsdag igår men som förhoppningsvis mynnar ut i något riktigt spännande. Jag fick en idé som jag tog tag i och nu går jag i väntans tider för att se om det händer något. Av erfarenhet har jag dock lärt mig att alla spännande bollar jag kastar upp i luften inte nödvändigtvis landar där jag tänkt mig men kastar jag inte upp dom kommer dom aldrig att landa. Det är ett som är säkert. En av dom stora skillnaderna med att vara egenföretagare än anställd är att får jag en idé kan det vara väldigt kort tid mellan idé och handling. Det är jag som bestämmer vad som är värt att agera på och ingen annan. Å andra sidan krävs det att jag kommer med idéerna också även om jag ibland får god hjälp av andra. Å tredje sidan så är det jag som bestämmer fullt ut om det är en idé jag vill pröva. Det är jag som bestämmer vilken riktning jag vill ta!

HereIAm

Ha det,

Mackan

Bonk bonk bonk

Vid halvsjusnåret stapplade ner för den sista backen till det lilla gula huset. Dom som eventuellt såg mig måste sett något som mest liknade en raglefant på rohypnol. Det var knappt styrfart och när jag kom innanför dörren undrade jag seriöst om jag skulle svimma. Men det gjorde jag inte.

När jag var ute och lunchlufsade träffade jag hinderräven och konstaterade att nu hade pollenjefflarna ramlat ner på marken av förmiddagsregnet. Det kändes väldigt lätt och jag kunde andas bra. I min enfald trodde jag att det skulle gälla för en något längre framtid. En framtid som innefattade kvällens pass på Tibblevallen.

Uppjoggen kändes bra. Löpskolningen kändes bra. Stegringsloppen kändes bra.

Här borde jag anat att något lurt var i görningen för det brukar ju vara tvärtom. Nu kör vi! Täby IS tränade växlingar inför helgens stafetter och jag fick träna på att kryssa mellan ungdomar med pinnar i händerna men sånt gör mig inget. Snarare drog jag nog iväg i för hög fart till en början men det ordnade sig snabbt. Det gick skitlångsamt. Mellanjoggen fixade jag så stygg som den ska vara och iväg på nästa. Skitlångsamt.

Det hände ingenting. Jag försökte och försökte men det lossnade aldrig. Pollentider. Om någon stackare bevittnade mina försök måste dom trott att jag var ute på något MAF-test eller liknande. Jag är ju rätt van vid att det inte svarar så här års men idag hade jag fått upp hoppet och blev brutalt nedtryckt i spikskorna. Ja, eller de spikskor jag hade velat ha på mig. När jag klev av banan värkte det i luftrören och jag började bli groggy. Den som inte har känt av sånt här kan inte för sitt liv föreställa sig hur strypt kroppen blir. Jag har aldrig sprungit på hög höjd men jag misstänker att känslan är densamma. Skillnaden för mig är att jag vet inte vilka dagar det stryper eller inte så här års. Häromdagen kände jag att det var synd att jag skulle jobba på lördag samtidigt som Täbyloppet går. Så känner jag inte längre. Fan vad glad jag är att jag har jobb inbokat så att jag slipper springa tävling med motsträvig kropp. Att stilla sin nyfikenhet om man ska bonka eller inte är trots allt gratis på träning.

20130316_145931Ha det,

Mackan

Maratonmusiker

Jag flyttade ut kontoret till altanen igår och njöt av sommarvärmen till fullo. Eftersom min stillhet stördes av snattrande granntanter en bit bort motade jag bort deras snatter med hög och bra musik och musik, det är viktiga grejer. När jag lyssnade på The Clash kunde jag inte låta bli att erinra mig att Joe Strummer var rätt vass på maraton med tanke på hur han tränade. Visst var han energisk på scen och fick en del kondis därifrån men enligt honom själv hade han en del okonventionella metoder.

I en intervju sa han så här:

Drick 10 pints öl kvällen före tävlingen och spring inte en meter de sista fyra veckorna före loppet. Alltså, det funkar för mig och Hunter Thompson men det är inte säkert att det funkar för andra. Jag kan bara berätta hur jag gör.

Jag kan väl konstatera att det är nog inte något som skulle fått mig att springa 3:20 på maran.

Musiker och maraton är annars ingen kombination man ser så ofta men det finns en del kända musiker som presterat rätt bra. Inte minst Björn Ulvaeus som sprang på 3:23.54 på Stockholm Marathon 1980. Jag tvivlar på att han körde med Joes upplägg.

Här är en lista på mer eller mindre kända musiker som sprungit maran. Själv är jag annars mest nyfiken på hur snabbt Enebybronx egen rockstjärna Laser skulle kunna springa.

  1. Joe Strummer, The Clash, 3:20:xx
  2. Björn Ulvaeus, ABBA, 3:23:54
  3. Mike Malinin, Goo Goo Dolls, 3:23:56
  4. Flea, Red Hot Chili Peppers, 3:53:00
  5. Ben Gibbard, Death Cab for Cutie, 3:56:34
  6. Ronan Keating, 3:59:33
  7. P. Diddy, 4:14:54
  8. Alanis Morisette, 4:17:03
  9. Dexter Holland, The Offspring, 5:09:xx
  10. David Lee Roth, Van Halen, 6:04:43

Nu har ni några rockstjärnors tider att sikta på ni som ska springa maran nästa vecka! Jag undrar förresten om Yohio ska springa? Han ser ut att ha en kropp som passar för det.

Diaboliskt

Ha det,

Mackan