Dessa fantastiska sanningar

Igår läste jag något som fick mig att tappa hakan fullständigt. Jag tappade hakan så till den milda grad att jag orkade inte ens argumentera och det är inte vanligt. Jag fick känslan av att det skulle vara som att argumentera med dom där tomtarna som förnekar förintelsen. Men eftersom det jag läste går så stick i stäv mot det jag förespråkar om att hitta det som är bäst för dig som individ väljer jag att bemöta det i min blogg i stället.

Om det är någon som säger att ”det beror på person” eller ”det är olika från individ till individ” så återspeglar det just det bakomliggande synsättet, som är förhärskande i dagens samhälle – individualismen. Faktum är att vi alla är exakt likadana, Eukaryoter, Djur, Däggdjur, Primater, Haplorrhini. Vi människor svarar alla exakt likadant på samma typ av stimulans.

Ja, så stod det. Om det är det något som idrottsforskningen är överens om är det att det finns just variationer i hur vi svarar på olika stimuli. Det behöver inte vara stora variationer och det kan fortfarande vara så att den absoluta majoriteten svarar väldigt lika på vissa saker. Men att säga att alla svarar exakt likadant är så helt uppåt väggarna. Det förutsätter att alla är identiska. Inte en variation i muskelfibrer, lungvolym, hormonnivåer eller annan kroppskomposition. Ja, ni fattar poängen. Jag hoppas att människan som skrev det är ute och trollar rejält men jag är rädd för att det inte är så.

Idrottsforskning om vad som funkar och inte funkar är en utmärkt utgångspunkt för alla individer och absolut när man tränar grupper. Men när man har kommit en bit på vägen blir det till att lura ut om man är en fin representant för medelvärdet eller om man inte passar in. Även om du inte passar in på ett sätt kan du passa finfint in på ett annat sätt. Det är det som gör det så roligt att jobba med just människor. Att hitta det som funkar bra för just den individen. Om alla svarade exakt likadant på samma typ av stimuli vore det inte alls lika spännande. Däremot svarar de flesta på det grundläggande att du blir bra på det du tränar. Och när det handlar om just löpning springer de flesta mindre än vad dom skulle kunna för att nå sin fulla potential. Men de som är intresserade av att nå sin fulla potential är nog mentala utliggare. Vi andra nöjer oss med att bli lagom snabba eller uthålliga efter hur mycket tid och ansträngning vi är beredda på att lägga på vårt intresse.

Vill man läsa något lättläst men ändå lite mer djuplodande om det här än det jag just skrivet så läs gärna det här från Science of Running.

Och vill man läsa 332 sidor till om vad jag tycker så finns ju alltid min bok. Jag försöker genomgående använda ordet kan och inte ska när jag skriver om hur man kan hitta sin egen väg framåt. För jag tror att vi alla är individer med våra egna styrkor och svagheter. Inte kloner.

SkuggadBok

Ha det,

Mackan

Annonser

6 reaktioner på ”Dessa fantastiska sanningar

  1. Jag läste också den kommentaren, några gånger, men gav upp. Det omedelbara budskapet kändes så uppenbart uppåt väggarna så jag letade efter något bakomliggande, som jag inte lyckades hitta.

    Det tråkiga med ”sanningar” är att dom kan döda. Då menar jag saker som experimentlusta, uppfinningsförsök och förmodligen forskning också. Jag tänkte på det när jag lubbade hem igår, när jag hastigt hittade på begreppet ”nollslitage” häromveckan (apropå min transportlöpning). Naturligtvis skulle då en mer erfaren person kunna säga att det inte finns nåt som heter nollslitage. Du kan inte springa, säg, 4 mil åt varje håll. Men då skulle jag välja att inte tro på den sanningen, eftersom i min glada ovisshet då testar jag mina gränser genom att leta efter var min nollslitage finns. Intellektuellt förstår jag att det sliter, men genom att inte låtsas om det så kan jag genom mitt jagande hitta lämplig mix av tempo och frekvens – för mig.

    Ifrågasättande av sanningar behöver inte (nödvändigtvis) betyda vare sig respektlöshet eller dumhet – utan ibland kanske man själv vill kolla om tungan fastnar på lyktstolpen. 😉

    1. Ja fram för experimentlustan! Det finns grundläggande fundament men inom dess ramar kan man prova och se hur man själv reagerar. Och ibland måste man testa med tungan mot lyktstolpen trots att den absoluta sanningen är att det kommer att smärta. 😀

  2. abbe

    Även jag hade lite svårt att veta hur man skulle tolka den kommentaren… Han kanske var uppröd över någon slags allmän värderelativism som har kommit att genomsyra det postmoderna samhället? (”jorden kanske är platt för dig?”) Eller så var det en konstinstallation? Besynnerlig var den hur som helst.

    Men annars tyckte jag tråden innehöll en hel del intressanta inlägg. Frågeställningen rörde ju främst totalmängd löpning (per år/vecka) för att matcha ett tidsmål och sådant har ju även du med i din eminenta bok! Sen kunde man ju konstatera att det naturligtvis skiljde sig en hel del mellan olika personer som presterade ungefär likvärdigt tidsmässigt på distanser 10k-42k. Men konstigt vore väl annars.

    1. Det var en konstinstallation Abbe! 😀

      Ja det kommer alltid att skilja sig mellan folk och även för en själv beroende på hur livet i övrigt ser ut för stunden. Man måste ju kunna ta till sig träningen också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s