Dvärgpesten

Julen är en bra grej om man bara tar det med sans och ro. Samvaro. I vår familj tjuvstartar samvaron redan dagen innan julafton eftersom syrrans äldste fyller år och då startade alltså firandet även i år. Med pitepalt som sig bör. Samvaro på små ytor är bra för mysfaktorn men mindre bra när tre av dvärgarna har någon sorts pest. Redan på julafton kände tomten att immunförsvaret gick på högvarv och så har det varit hela veckan. Dvärgpest. Min kropp får jobba hårt när södra förorternas sjukdomar går till attack för jag är inte van vid dom och ett par dagars samvaro blir som en koncentrerad skol-/dagisstart. Igår kände jag i alla fall hur  kroppen gick in i normaltillstånd och idag blir det rastning. Det hade inte gjort något om snön hade försvunnit men det är ju trots allt varmt och riktigt ljust och ska vi säga att jag är klar med förkylningsattacker för den här vintern? Jag hade väldigt gärna tagit en enda rejäl förkylning och låtit det vara bra sen i stället för flera små som bara nästan bryter ut.

Hejtomte

God fortsättning,

Mackan

Annonser

Sista rycket

Dagens bloggbild får symbolisera sista rycket i dubbel bemärkelse. Dels är det bara några få timmar kvar med möjligheter för mig att hinna skicka julklappsböcker med posten och på  bilden så gör Micke sista rycket under gårdagens snöpuls. Här hade vi nästan hunnit hem till Skavlöten igen. Det vi gjorde igår kväll känns som själva essensen till varför jag springer. Ut i skogen för att hitta orörd snö och sen intervaller, hopp och pulsande fram och tillbaka i skogen. Leka och anstränga sig på en och samma gång. Perfekt temperatur ute och ingen jobbig modd som slirar under fötterna. Så djävla kul! För att citera mig själv:

Det är här och i långa branta backar snö faktiskt gör nytta

När man snöpulsar blir det på något sätt riktig trötthet. Vad menar jag med det då? Falsk trötthet är det som skapas av till exempel brunmodd. Muskler som man inte vill ska bli trötta blir trötta och de muskler man vill jobba med blir trötta på fel sätt. Alla som slirat runt lite för länge i brunmodd vet precis vad jag talar om. Men i lagom djup pudersnö blir det på riktigt. Riktig mjölksyra och i rätt muskler. En äkta faceplant lyckades jag också med i en utförsbacke men det var mjukt så det gjorde inget. Allt avslutades med bastu och ett dopp i isvaken. Det om något är rejält uppfriskande. Första gången för mig denna vinter men inte den sista.

Bilden har jag snott av den ständigt fotograferande Micke Sjöblom som har sajten www.zebrabild.com där löparbilderna aldrig sinar.

Micke_K

Ha det,

Mackan

Hat & Blod

Det är gängen ifrån förorten
som slår sig blodiga av hat.
Samma blinda raseri,
samma blinda hat.

Redan 1981 sjöng Pimme det här med full kraft och det är ingen större slump att jag kommer att tänka på den favoritlåten idag. En dag när det är upplopp i Lerdiket på grund av att någon hängde ut andra på nätet. Jag skulle kunna blogga om nätets kraftfullhet att nära hat men jag väljer den andra sidan av myntet. Nätets kraft att ena människor.
Ikväll är det dags att springa med pannlampa på Järvafältet igen. En lös grupp av löpare som träffas varannan vecka året runt på samma tid och samma plats och det skulle jag aldrig känt till om det inte vore just för internet. För när jag kom dit första gången för drygt ett år sen kände jag inte en enda av de här personerna som springer tillsammans. Det var Camilla som tog med sig några av löparna som hon känner, men även slängde upp en inbjudan på nätet. Först tänkte jag att det här är lite för lugn löpning för mig men så insåg jag att jag kunde vända på mina tisdagar varannan vecka. Ett hårt pass på dagen och ett lugnt pass på kvällen. Tvärtom mot vad jag gjort i alla tider. Så jag hakade på och det var så himla trevligt och opretentiöst.  Nu har det alltså gått mer än ett år och det har blivit till en vana som jag ogärna vill missa. Jag har lärt känna härliga människor varav jag har nästan daglig kontakt med vissa av dom. Och det är tack vara kraften i internet. Här är det inga upplopp utan skratt och livsglädje manifesterat i löpning i mörker och kyla. Det är bättre än hat och bitterhet.
Den något tveksamma bilden har jag snott av Camilla.
DCIM100GOPRO
Ha det,
Mackan

Det brunar i snön

Förra veckan var träningsmässigt en ren katastrof. Mina luftrör och bihålor har inte direkt jublat över vinterns ankomst men nu har i alla fall temperaturen rört sig mot mer luftrörsvänliga nivåer.  Tyvärr går det inte riktigt lika lätt att skaka av sig den skit som så lätt sätter sig i mina dumma bihålor så här års. Jag har ett stående erbjudande från öron-näsa-hals att operera bort brosk från mina trånga näsgångar men jag är inte jättesugen på ett sånt ingrepp och det är inte heller helt säkert att det hjälper. Så jag sköljer och sprayar för att få det att lossna och nu är det på nivån att jag inte vet säkert om jag har något kvar i skallen. Det är å andra sidan inte heller så lätt att veta.  Förra vintern visste jag inte ens om att jag hade skräp där innan jag plötsligt snöt ut en större mängd gult slem än vad jag trodde det kunde finnas plats för. Och dagen efter det insåg jag hur överenergisk det gick att bli när ektoplasman försvann. Magi på hög nivå.

Träning var det ja. Förra veckan blev det bara tre korta pass och inget av dessa tydde på att jag skulle vara fullt frisk och blev just korta. Nu är det måndag och jag känner mig pigg och vet inte om det finns kvar någon ektoplasma. Det blir till att ge sig ut och prova om kroppen svarar eller inte. Om det sen går att få några svar eller inte i snön återstår att se. Jag skulle kunna testa på löpbandet också men de första löpbandspassen brukar bara ungefär lika tunga som löpning i modd och det har jag till och med bevis på. Jag försökte nämligen springa ett pass på 5×3 km i maratonansträngning på löpband för ett par år sen. Redan efter en repetition insåg jag att det var urbota tråkigt och stack ut i modden. Samma fart och samma puls som på bandet. Så usel är jag på att springa löpband när jag inte är van vid det. Ute får jag i alla fall frisk luft och mental stimulans. Håll nu tummarna för att kroppen är glad. Jag tror att den är det men det trodde jag å andra sidan igår också och det var en grov felbedömning. Bjuder på en bild från den 14/4 när TEC gick. Då var det också ett rätt bistert underlag.

20120414_114900

Och så kan jag inte låta bli att bjussa på ett citat från en av Huddinges AIS fartfantomer.

Snö är som bajs fast sämre.

Ha det,

Mackan – som älskar vår, sommar och höst och verkligen försöker att gilla vintern. Kämpa!

 

Innan snökanonen startar

Katterna kollar på sin katt-teve och jag spanar på väderprognoser på den riktiga teven. I katternas teve är det alltid direktsändning och det är kul att veta hur det är för stunden. Men för oss som ska ut senare kan det vara trevligt att veta hur det kommer att ser under resten av dagen. Vissa galningar springer sju mil på Blå Leden idag och det är jag inte det minsta avundsjuk på. Själv nöjer jag mig med veckans andra löppass. Det är inte okej med så lite men det blev ett bakslag med bihålorna efter onsdagens test och jag har inte vågat testa sen dess. Men nu är det varmt och skönt ute och det ska blir bra med en testjogg. Det känns lite stört att ens tänka tanken att det är varmt så här års men det kändes verkligen skönt när jag var ute och gjorde ärenden i morse. Jag noterade till min glädje att det gick att utföra ärenden i Täby Centrum utan att det var folk i vägen. Tricket är att vara där när dom öppnar och nu har jag nya bläckpatroner och mina bokköpare kan få kvitton i paketen.

Katt-teve

Ha det,

Mackan

 

 

Skor för vinterlöpning

Jag lovade ett blogginlägg om vinterskor och här kommer det. Ibland kallas jag för Imelda Marcus och det är inte utan anledning. Det är rätt roligt med löparskor och om det i vanliga fall är ett mindre intresse jag har är det så här års även ett ganska intresse som kan vara rätt praktiskt. Jag tror mig nämligen äga det jag behöver för att kunna ranta runt i snö och bland modd och is så gott det går. Och nu tänkte jag presentera några varianter på skor som passar för vinterlöpning eller terränglöpning. Det jag inte tar upp här är vanliga hederliga skor som faktiskt funkar för det mesta om man bara håller ner farten. De enda vanliga skor jag verkligen inte tycker funkar är Asics när det blir lite kallare. Spevan i deras sulor blir lite väl hård i kyla. Något annat jag inte tar upp här är vanliga broddar. Vissa tycker att det funkar bra och andra, inklusive jag tycker att det blir obehagligt att springa med.

Det här är bara några korta rader om vad jag tycker är bra eller dåligt med varje modell och jag har inte vägt dom för jag tycker inte vikten är en parameter så här års. Det handlar mest om grepp och lite om känsla. Men utan grepp blir det absolut ingen känsla och det blir olika grepp på olika underlag.

Låt oss börja med en modell från Icebug – deras Pytho med BUGrip. Det är en variant som har metalldubb som kan sjunka in i sulan när man kommer ut på hårdare underlag som asfalt och det är väldigt praktiskt när man har varierat och ganska hårt underlag som har inslag av is.  Jag tycker att skorna är helt okej att springa med just när det är så men i övrigt kan dom upplevas som lite klumpiga. Den stora nackdelen när det är lössnö och modd är att mönstret under sulan verkar suga åt sig detta och det blir som en fin snöplatta under skon. Och då blir greppet riktigt dassigt vilket gör att det hade gått lika bra med vanliga löparskor.

IcebugPytho

Springer man på lite mer blandat underlag av moddigt, hårt packat och isigt kan det vara bättre med ett par mer renodlade orienteringsskor av modernt snitt. Inov8 Oroc 280 är en variant som är smidigare än Python och som också dessa har metalldubb. Fördelen är att dom greppar bättre i snön, modden och även på isen men hamnar man på ren asfalt är det inte roligt eftersom deras dubbar inte sjunker in i sulan. Nog för att det går att ta sig förbi korta asfaltspartier men det är inte skönt. Bortser man från det är dom dock riktigt roliga att springa med. Det är rätt korta dubb, både metalldubben och gummidubben, vilket gör att är det mycket snö eller modd är risken att det ändå inte greppar utan att man får ett lager snö under sulan.

Oroc280

Är det väldigt mycket is, ingen asfalt eller djup snö kan ett par mer aggressiva orienteringsskor vara ett alternativ. Jag vet inte ens om den här modellen, som kallas VJ Twister, säljs längre men nu snackar vi riktigt grepp. Långa dubbar av både metall och gummi gör att det går att springa obehindrat även om det är riktigt halt. Nackdelen med en sån här aggressiv sko är att den är lite väl styv i sulan och hur skönt det än är med greppet får i alla fall jag passa mig för att ploga för många mil i veckan med dom. Men oj vad skönt det är att springa i maxfart utan att vara rädd för att halka.

VJTwister

Något som kan fungera om det är hårt packad snö med inslag av is är att dubba själv. Här nedan har jag ett par Nike Lunaracer som jag egendubbat med Maxi Grip. Jag skulle vilja sammanfatta det med att det funkar hyggligt. Jag använder mina egendubbade skor med jämna mellanrum men är det modd mellan sko och underlag greppar det inget. Jag tycker ändå att det ger lite mer säkerhet än när jag springer med vanliga skor och jag får den vanliga och sköna flexibiliteten i sulan som jag gillar. Det är hursomhelst det klart billigaste alternativet!

EgenDubbat

Vill man ha en annan variant där man kan byta dubb själv funkar det annars alltid med spikskor. Riktiga spikskor gjorda för terränglöpning. Bättre grepp än så går det inte att få om spikarna bara når ner till något att greppa i! Ett par spikskor är ofta betydligt billigare än dämpade skor och sen kan man välja spik efter hur mycket grepp man vill ha. Det här är inget man vill trampa med på asfalt eller sten så när jag använder dessa håller jag mig i spåret eller backen. Det är väldigt befriande att till exempel kunna köra backträning med grepp på vintern eller snabba intervaller utomhus. Men det är riktiga ”vadmördare” så det gäller att ha den styrkan! Just den här varianten är ett par Saucony Kilkenny XC.

KilkennyXC

Är det knappt någon is och underlaget mest består av snö eller snömodd tycker jag att det passar allra bäst med skor utan metalldubb utan som är mer gjorda för löpning i lösa underlag som lera. Jag har två par såna skor och den översta bilden är ett par Inov8 X-Talon 212 och den nedre bilden ett par La Sportiva C-Lite. Det är lite större gummidobbar som är gjorda för att greppa i lera men kan funka kanon i modd och snö. Det fina i kråksången är att jag tycker inte att det gör något om man hamnar på asfalten heller med de här skorna. Visst, jag skulle inte valt dom för att pass endast på asfalt, men några kilometer här och där stör inte nämnvärt.  Inov8-skorna är mer flexibla medan La Sportiva-skorna har mer riktig dämpning. Och dom funkar väldigt bra att springa terräng med resten av året.

XTalon212

LaSportiva

Det här inlägget är givetvis sponsrat av www.sapiens.se och jag hoppas att det kan hjälpa någon som står i valet och kvalet för vad dom behöver ha på tassarna i vinter.

Glad Lucia,

Mackan

 

 

 

Oväntad PT-förfrågan

Här kommer man med ett finfint erbjudande och det är roligt med respons men ett svar jag fick igår överraskade mig. För det var inte löpträning jag fick frågan om utan det var personlig tränare inom något helt annat. Programmering. Och inte till personen som frågade utan den högskolestuderande sonen. Som tur är gällde det jullovet för nu har jag faktiskt inte tid med det, men jag sa åt honom att skicka hit killen så ska vi se vad det gäller lite mer exakt och om jag kan hjälpa till. Nog för att jag jobbat med ett tvåsiffrigt antal programmeringsspråk och haft flera konsultuppdrag som mentor men dom kanske läser något som jag inte har en susning om. Det ska också bli intressant att se om killen själv vet om att han ska plugga programmering på jullovet.

Idag blir det i alla fall ingen programmering utan nu går jag in på sista veckan för att hinna få iväg böcker innan julen står för dörren. Den känns så mycket närmare när man ska lägga till postens tid för leverans för dom tar gärna några dagar på sig. Själv är jag rapp som en iller bara jag har allt på plats och det har jag nu. Och ikväll blir det ett roligt och hederligt PT-jobb med skor på fötterna. Inte lika bekvämt som att sitta framför datorn och hacka men bättre för hälsan!

Hejtomte

Ha det,

Mackan